LÄNET
I den här artikeln berättar vi om det som står i domstolsprotokollen.
Socialnämnden i den aktuella kommunen uppgav att de tre aktuella barnen tidigare har varit aktuella för utredningar – nämnden påpekade också att det har varit problemfyllt i tidigare hemkommuner.
Enligt nämnden ska det ha handlat om psykisk och fysisk misshandel av de två äldsta barnen och om att det yngsta barnet har bevittnat psykiskt och fysiskt våld.
Den äldsta flickan har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och uppvisar, enligt nämnden ifråga, avvikande beteenden som hund- och kattbeteenden, ”som visar sig vid oro”.
”Av journalanteckningar från skolan framgår att hennes avvikande beteende har ökat de senaste veckorna. Skolan anser att hon mår sämre och att hon är trött, tunnklädd och ofräsch. NN har stora koncentrationssvårigheter, ett undvikande beteende mot sin pappa och hennes kattbeteende kan vara ett flyktbeteende från svåra situationer. Trots begåvningsresurser når hon inte målen i skolan. Under åren har ett stort antal anmälningar inkommit från grannar, polis och skola med uppgift om att pappan skriker och slår”, berättade socialnämnden, enligt domen från förvaltningsrätten.
“Slår på kinden”
”NN själv säger att pappa slår på kinden, munnen och rumpan. Hon säger att pappa blir arg max en gång per dag, men att han inte slår varje dag. Mamma NN har tidigare uppgett att NN berättat om hur hon blir slagen när mamma inte är hemma. NN (mamman) har senare inte vidhållit uppgifterna. Av uppgifter från skolan framgår tydligt att NN påverkas av sin mamma”, berättade nämnden, som också påpekade att ett av de andra barnen har berättat att han har blivit slagen.
Uppgifter som, enligt nämnden, ska ha blivit bekräftade av dottern.
Även mamman har beskrivit att hon hört pappan ge ett av småbarnen en örfil, enligt nämnden.
På förskolan beskrivs ett av de yngre barnen som glad, men man har också påpekat att han drar sig undan.
Minstingen, en dotter, har varit på förskola och i det fallet finns det inga anmälningar.
”Trots att NN blivit tillsagd att välja mellan barnen och NN, har hon inte förmått skydda barnen. NN vistas hos dem i stort sett hela tiden. NN har förmått NN (dottern) att ljuga om detta. När socialnämnden har varit på hembesök har hon låtsats som om han inte vore där. NN kan inte ordna en säker bostad. Hon har skulder trots stadigvarande arbete och inkomst. Bostaden har varit smutsig vid hembesöken”, berättade socialnämnden.
Pappan ska ha folkbokfört sig i huset där mamman nu bor tillsammans med barnen, enligt nämndens uppgifter till förvaltningsrätten.
Förnekar
Han förnekar all form av våld.
”Han har inte haft några möten och inte kommit till inbokad tid till VNR (Våld i nära relationer). Vårdnadshavaren har brister som ligger i deras relation. NN (pappan) har svårt att samarbeta med skolan och svårt att föra sig. Utifrån det stöd som vårdnadshavaren fått borde det skett större förändringar. Det finns sedan lång tid tillbaka en polisanmälan. Även NN (pappan) har skulder”, enligt nämnden.
Enligt domen i förvaltningsrätten har pappan vidhållit att det inte finns några påtagliga eller allvarliga brister. Han tillbakavisar alla former av våld.
Pappan har sagt att barnen har sagt saker som de sedan inte kan förklara och som de dragit tillbaka.
Dottern ska, enligt pappan, ha sagt att hon har blivit slagen på grund av att hon varit arg på sina föräldrar.
Ska ha flyttat
Hennes avvikande beteende beror inte på våld i hemmet, betonade pappan.
Pappan påpekade också att eventuellt fysiskt våld ska polisanmälas, men någon förundersökning har han inte sett.
Han har också sagt att han flyttade ifrån mamman när han blev tillsagd att göra det.
Barnen ska dock ha ringt till honom för att de ville att han skulle vara med och natta dem, uppgav pappan.
Pappan har sagt att de har önskat utredningshem för att visa att de fungerar som familj.
Hög stämma
Pappan har dock sagt att det stämmer att han har en hög stämma, men han ska aldrig ha sagt att den äldsta dottern inte får säga vissa saker.
Enligt pappan har man inga problem med de två yngre barnen.
Pappan har också sagt att han har bett om hjälp mot aggression, men därefter har inget hänt.
Pappan har även sagt att klassföreståndare, under utvecklingssamtal, har sagt att det har gått väldigt bra för den äldsta dottern, att hon sköter sig och gör sina läxor samt att det inte finns något negativt att säga.
Mamman har sagt att det stämmer att tidigare utredningar har förekommit och att pappan har svårt med impulskontrollen, att han kan bli högljudd och att han kan säga olämpliga saker.
“Inte hela tiden”
Hon har också understrukit att det har funnits bra perioder.
”Den psykiska misshandeln har inte pågått hela tiden utan det har funnits svåra perioder som för alla småbarnsföräldrar”, står det i förvaltningsrättens domstolsprotokoll.
Enligt mamman har det inte förekommit högljudda konflikter i den omfattning som påstås.
Hon ska ha lyft fram negativa saker då hon sökt hjälp, men det betyder inte att relationen präglats av psykisk misshandel, betonade hon.
Mamman har sagt att hon är den som är bäst på att kontrollera den äldsta dottern. Kattbeteendet ska hon ha börjat med redan i förskolan.
Specialintresse för djur
Mamman har sagt att dottern har ett specialintresse för djur, men att det inte stämmer att hennes mående har försämrats eller att hon skulle utsätta henne för press eller förmå henne att ljuga.
Mamman har sagt att hon inte har sett pappan utöva våld mot dottern. Därmed inte sagt att hon inte tror på dottern, står det i domstolsprotokollet.
Där står det också att barnen står i kö för samtal för att bearbeta vad de utsatts för av pappan.
Paret ska ha separerat för drygt ett år sedan och ska därefter inte ha bott tillsammans, enligt förvaltningsrätten.
Ska ha tjatat
De ska dock, enligt mamman, ha träffats då barnen tjatat om att få se sin pappa.
Enligt mamman har han då inte varit ensam med barnen.
Mamman ska också ha sagt att hon inte har för avsikt att återgå till relationen.
Han ska inte ha bott hos dem, men han har folkbokfört sig hos dem av praktiska skäl.
Mamman har också sagt att hon har varit ensam med tre barn och att den äldsta dotterns hygien därför blev eftersatt.
Mamman har berättat att de har ansökt om kontaktfamilj.
Hon har också slagit fast att det inte finns någon oro för de två yngre barnen från förskolans sida.
Mamman har dessutom sagt att det inte förekommer någon fysisk misshandel mellan henne och pappan.
Att hon har lämnat tre olika versioner beror på att människor uppfattat olika saker, står det i domstolsprotokollet.
När det gäller orosanmälningarna har andra familjer som bott i hyreshuset tidigare fått anmälningar på sig, på grund av att barnfamiljer inte ska ha varit omtyckta.
För barnets bästa
I sin bedömning skriver förvaltningsrätten att LVU (Lagen om vård av unga) är en skyddslagstiftning för barnets bästa och att det således är barnets skyddsintresse och behov som är det centrala vid bedömning av om vård ska beordras enligt LVU.
”Av utredningen i målet framgår att NN och NN berättat att de blivit utsatta för våld av NN (pappan). NN har förnekat alla uppgifter om våld. NN (mamman) har under utredningen lämnat tre olika versioner kring uppgifterna om fysiskt våld. Hon har vid förvaltningsrättens muntliga förhandling uppgett att hon ser allvarligt på uppgifterna som barnen lämnat men att hon själv inte sett NN (pappan) utöva våld mot barnen. Hon har vidare uppgett att det inte har förekommit högljudda konflikter i den omfattning som påstås. NN (mamman) har även uppgett att barnen står i kö för samtal för att bearbeta det de varit med om”, skriver rätten.
”Till stöd för de uppgifter som NN och NN lämnat, finns ett antal anmälningar som lämnats under åren från grannar, skola och polis. Av anmälningarna framkommer bland annat uppgifter om hur pappan skriker och misstanke om att han slår. Av utredningen framgår att NN har ett avvikande beteende som eskalerat och att skolan uttryckt oro då hon tycks må allt sämre.”
”Förvaltningsrätten bedömer att utredningen i målet inte ger stöd för att det beteende som NN uppvisat uteslutande kan ses som ett uttryck för hennes neuropsykiatriska funktionsnedsättning. Enligt förvaltningsrättens mening får det som NN och NN berättat sådant stöd i utredningen att deras uppgifter ska läggas till grund för bedömningen av det våld som förekommit i hemmet”, skriver rätten.
“Inte överilad handling”
”Det är således med tillräcklig grad av säkerhet utrett att de missförhållanden som NN och NN berättat om också har förekommit. Det är vidare sannolikt att det inte är fråga om någon enstaka överilad handling, utan att det rört sig om fysiskt och psykiskt våld vid upprepade tillfällen. Det våld som NN och NN utsatts för i hemmet, och som NN (yngsta barnet) bevittnat, är att betrakta som misshandel i den mening som avses enligt LVU. Av utredningen har även framkommit att vårdnadshavarna fortsatt träffa varandra, trots att NN uppmanats att lämna NN. NN (pappan) har vid socialnämndens oanmälda besök befunnit sig i NN (mammans) och barnens hem. NN (mamman) har därmed inte kunnat skydda barnen från våld i hemmet och från att bevittna våld”, skriver rätten.
“Påtaglig risk”
”Genom utredningen får det anses vara klarlagt att det som pågått har varit av sådan art och omfattning att det föreligger en påtaglig risk för att barnens hälsa och utveckling skadas. Förutsättningarna för att bereda NN, NN och NN vård till följd av fysisk och psykisk misshandel är således uppfyllda”, skriver rätten.
Domen överklagades till kammarrätten. Men det slutade med ett avslag.
Kammarrätten slog fast att paret återigen bodde tillsammans och att avsikten var att de skulle fortsätta med det.
”De hemförhållanden som kan bli aktuella om tvångsvård inte beslutas av kammarrätten är alltså i princip desamma som utreddes av nämnden inför vårdbeslutet i förvaltningsrätten”, skriver kammarrätten i sin dom.
”I utredningen finns inte bara uppgifter om fysisk misshandel. Den ger också en tydlig bild av att det varit återkommande allvarliga konflikter i hemmet och att detta påverkat barnen mycket negativt”, skriver kammarrätten.
“Ska därför avslås”
”NN och NN har förklarat uppgifter från NN (dottern) med att hon har vissa problem och att man inte kan lita på hennes uppgifter. Det är möjligt att enskilda uppgifter kan ifrågasättas. Föräldrarna har emellertid inte lämnat någon rimlig förklaring till att barnen återkommande skulle lämna osanna uppgifter om vad som har förekommit i hemmet eller till att andra aktörer falskeligen skulle anklaga dem för att brista i omsorgen om barnen”, skriver kammarrätten, som därmed anser att det med tillräcklig grad av säkerhet är utrett att NN, NN och NN till följd av fysisk och/eller psykisk misshandel har utsatts för en påtaglig risk att skada sin hälsa eller utveckling”, skriver kammarrätten, som anser att vårdbehovet fortsatt måste tillgodoses utanför hemmet.
”Eftersom samtycke till sådan vård saknas måste vården ges med stöd av LVU. Överklagandena ska därför avslås”, står det i domen.
Oskarshamns-Nytt kontaktar återigen mamman och frågar hur hon ser på det som domstolarna har kommit fram till.
“Jag menar på att man har förbisett allt som motbevisar detta. Det stod även att man har haft fyra utredningar på barnen, vilket inte stämmer.
Min sambo har fått på sig orosanmälningar när han varit utomlands med jobbet, dessutom tvingades jag att bo med barnen själv under dessa 5 månader. Så finns inte möjlighet att han kan ha utövat något “våld” mot barnen. Vi fick även en orosanmälan skickad till en helt annan skola, där denne anmälaren trodde att barnen gick, om “att barnen har blivit utsatta för våld samt att det kan hända igen”, men barnen hade redan då varit omplacerade i över 2-3 veckor i olika hem. Enligt polisen finns det någon som sambon kan ha “trampat på tårna”, som stör sig på vår relation”, skriver mamman i ett mejl till vår tidning.
TEXT
PETER A ROSÉN
ARKIVFOTO
REGION KALMAR LÄN
Chefredaktör & ansvarig utgivare