HOCKEYKRÖNIKA
– Åk själv, gubbjävel.
Det mustiga citatet sitter jag och funderar på några timmar innan IK Oskarshamns hårt viktiga bortamatch mot Timrå IK, med nedsläpp klockan 15:15 på lördagseftermiddagen.
Det var vid SM i längdskidåkning i Falun, på den gamla goda tiden, som Arthur Häggblad svarade ”Åk själv, gubbjävel” på landshövding Bernhard Erikssons fråga om hur loppet hade varit.
Ett uttalande som är tidlöst och som kan användas i alla möjliga sammanhang – efter en mindre justering.
– Spela själva, gubbjävlar (alternativt kärringjävlar), skulle man kunna säga till kverulanterna som tror att vissa IKO-spelare och ledare, som ska lämna klubben efter den här säsongen, har tankarna på annat håll och kanske inte ens vill vara med i det stundande SM-slutspelet.
”En analys med samma djup som ett ordinärt fågelbad”
PETER A ROSÉN, HOCKEYKRÖNIKÖR
En analys med samma djup som ett ordinärt fågelbad, som inte hade dykt upp om inte IKO hade dragit på sig fyra förluster i följd (den senaste i tisdags, efter förlängning, hemma mot Brynäs IF).
Jag förstår att han och andra tänker tanken, men samtidigt är det tämligen respektlöst.
Säger de samma sak om andra människor som inom kort ska gå från det ena arbetet till det andra?
Ett exempel:
Gör han eller hon inte längre sitt yttersta i rollen som Scaniaarbetare i Oskarshamn när det står klart att vederbörande ska byta arbetsgivare inom några månader?
Mitt svar är givet. Vi måste utgå ifrån att nästan alla (det finns alltid ett fåtal undantag) gör sitt bästa på sitt jobb. Det får de betalt för. Människor i allmänhet har dessutom hög arbetsmoral, en moral som inte bara är kopplad till inkomsten. Folk vill göra rätt för sig. Punkt.
”Det går upp och ner och hit och dit”
Sedan finns det inte någon människa på denna jord som är på topp varje dag. Det är bara att gå till sig själv. Jo, det går upp och ner och hit och dit, inom vissa ramar.
Så även för professionella hockeyspelare.
Men glöm inte att de har helt andra vinnarskallar än ”vanligt folk”.
”Tro inget annat”
De vill naturligtvis vinna varje match – tro inget annat.
Vad som händer nästa säsong tänker de givetvis inte på när de är ute på isen och krigar med IKO:s klubbmärke på bröstet.
Inte en chans.
De brinner för det här, de vill att det ska gå så bra som möjligt, de vill lira slutspel, de vill skapa fina minnen tillsammans.
De har även ett bonussystem som motiverar dem ännu mer – ju bättre det går, desto mer pengar får de.
Och försök inte lura i mig att poängkungarna i förstakedjan (Patrik Karlkvist, Fredrik Olofsson och Kim Rosdahl) är nöjda med sina 121 poäng (den sammanlagda poängskörden för trion).
De vill göra fler (det kan ju sluta med ett NHL-kontrakt). Så många som möjligt. Att tro något annat är verklighetsfrånvänt – särskilt om man såg matchen mot Brynäs nu senast, för att nämna ett exempel.
”IKO-spelarna stred bevisligen som galärslavar”
IKO-spelarna stred bevisligen som galärslavar. Men Brynäs var bättre den här gången. Så är det ibland. Det är bara att tugga i sig. Folk glömmer ofta bort motståndet. Emellanåt räcker det inte ens med en toppinsats. Det finns alltid en risk för att motståndarna är en smula bättre.
Sedan har vi det här med små marginaler (det är ingen klyscha, det är verklighet), självförtroende, slumpen och allmänt flyt.
Och återigen – alla människor hamnar i olika former av formsvackor. Livet går upp och ner, på alla möjliga plan.
”Emellanåt gör en stor musiker en dålig låt. Jo, även Ulf Lundell”
Det är inte konstigt på något sätt.
Det är högst normalt. Det ingår i människornas natur.
Ibland vinner man, ibland förlorar man.
Emellanåt gör en stor musiker en dålig låt. Jo, även Ulf Lundell.
Och, jo, det hände att Vilhelm Moberg, denna gigant bland giganter, skrev en ganska dålig bok eller en dåligt genomtänkt debattartikel.
Just nu läser jag ”Det florentinska vildsvinet” av Lars Ahlin. Det är en bra bok. Men Lars Ahlin skrev även dåliga böcker.
Och några av Ingmar Bergmans filmer är inte speciellt sevärda.
Under drygt tolv års tid arbetade jag som nyhetsreporter och sportjournalist på Oskarshamns-Nyheterna/Östra Småland.
Nyheterna/Östran var vassare än Oskarshamns-Tidningen/Barometern vissa dagar – och ibland var vi tvåa på bollen.
Det var en jämn fajt och det var självfallet omöjligt att vinna nyhetskampen varje dag, oavsett hur bra vi/de var.
Och så vidare…
Vilken kravbild kan man ha på stadens iskrigare, egentligen?
På papperet har IKO, denna färsking i hockeyns finrum, ett av SHL:s sämsta lag.
”Att laget ligger på nionde plats inför slutomgångarna i grundserien är faktiskt förbaskat bra”
Att laget ligger på nionde plats i tabellen inför slutomgångarna i grundserien är faktiskt förbaskat bra.
”Bönderna från Småland” är med och slåss om en slutspelsplats. De har dessutom ett gyllene läge. Allt i egna händer i kampen om en plats i åttondelsfinalerna (topp sex och en direktbiljett till kvartsfinalerna känns inte som en möjlig målsättning i skrivande stund).
Nu är de uppenbarligen inne i en formsvacka – men jag är fullkomligt övertygad om att lagledningen och spelarna gör allt, precis allt, för att ta sig ur den så fort som möjligt.
Kanske är det läge att vaska om lite i formationerna.
Salle i en toppkedja?
Jag skulle exempelvis vilja se Johannes Salmonsson, som blev ganska förbannad nyligen då han förpassades till rollen som extraforward, i någon av toppkedjorna.
Förslagsvis i andrakedjan med Hynek och Tomas Zohorna. Bröderna Zohorna och Cam Brace har inte fått till det riktigt på poängfronten på ett tag.
Johannes Salmonsson fungerade fint tillsammans med bröderna när han ersatte Cam Brace för en tid sedan (då Brace var avstängd och hade en lättare skada).
Att Johannes Salmonsson blev arg på grund av petningen, ja, det ser jag som en bra sak. Det visar att man vill något här i världen.
Han brinner av spellust. Ge honom en ordentlig chans. Vi vet vad han kan åstadkomma i sina bästa stunder.
Och, ja, om vi ska gå tillbaka till den allmänna bedömningen av IKO:s insats så här långt under den pågående säsongen, så finns det såklart förbättringspotential.
Tvåa i utvisningsligan
Laget är tvåa i utvisningsligan, med 447 minuter på 45 matcher. Det håller naturligtvis inte på tid och längd. Ettan Linköping har för övrigt samlat på sig 474 minuter på 48 matcher.
IKO har dessutom ligans sämsta boxplay – 71,72 procent. Många utvisningar och SHL:s sämsta boxplay är förstås ingen lämplig kombination.
Å andra sidan är IKO starka i numerära överlägen – laget parkerar på en finfin femteplats i powerplayligan (de har dalat lite på sistone), med en utdelning på 26,05 procent av de numerära överlägena. Det har blivit sammanlagt 31 powerplaymål så här långt – 24,6 procent av IKO:s mål har gjorts i numerära överlägen.
IKO är nia i målligan – med 126 fullträffar – och fyra när det kommer till skotteffektivitet (11,04 procent för laget som ligger sist i skottligan, med totalt 1 141 skott, och fyra när det gäller insläppta mål, sammanlagt 142).
IKO är också nia när det kommer till snittpoäng (1,42 poäng per match).
”Min bedömning är att han har sinnena fulla med bruk”
Kanske borde IKO ha värvat in något innan övergångsfönstret stängde den 15 februari. Samtidigt har juniorerna Mikkel Øby-Olsen och Hampus Plato tagit stora kliv. De förtjänar sannerligen chanserna som de har fått på sistone.
***************************************************************************************************************
Avslutningsvis kan jag konstatera att många befarar att Rysslands ledare Vladimir Putin inte är vid sina sinnens fulla bruk.
Min bedömning är att han har sinnena fulla med bruk…
Foto: Pierre Stjernfeldt (översta bilden)
Chefredaktör & ansvarig utgivare
