OSKARSHAMN

Jag läser den före detta sportredaktören Conny Blomanders roliga och tänkvärda politiska roman ”Politikern bakom masken” och hade det exempelvis handlat om fotboll så kan jag, utan att avslöja för mycket, konstatera att det i stora drag handlar om hur Kapten Rödskägg – vänsterbacken och välfärdsförsvararen Ulf Lomander, som är bokens huvudperson – sätter krokben för den ettrige högeryttern Kurt-Åke Fält, den matglade högerbacken Per Göransson och andra högersossar.

Arbetarsonen Ulf Lomander, hjälten från Hjältevad i Eksjö kommun, är vänstersossarnas härförare i inbördeskriget, mellan vänster- och högerfalangen, inom socialdemokratin.

För Ulf Lomanders del börjar allt med ett folkhögskoleval.

Det är det stora vägskälet i hans liv.

Ska han välja Vimmerby folkhögskola eller Sörängens folkhögskola i Nässjö?

Arbetarrörelsen är huvudman för den sistnämnda.

– Har du tänkt att bli politiker?

”Fan, ska du bli politiker?”

Frågan, som är kryddad med kaxighet och ironi, kommer från Ulf Lomanders tio år äldre bror, Weine, som hade gått på folkhögskolan i Vimmerby.

”Välj du Vimmerby, det är en bra och fin folkhögskola”, säger han.

– Jag pratade med min bror om detta även i verkligheten. ”Fan, ska du bli politiker?”, sa han. Det var så jag kom på boken. Jag valde Vimmerby folkhögskola, men tänk om jag hade valt Sörängens folkhögskola i stället – och blivit politiker. Då hade jag haft hela framtiden säkrad, säger författaren och journalisten Conny Blomander och skrattar.

Undertecknad träffar honom över ett par koppar kaffe på Café Shalom i Oskarshamn.

I boken bestämmer sig Ulf Lomander för att bli politiker – och för att vara säker på att komma in i kommunfullmäktigeförsamlingen i Eksjö kommun och riksdagen, längre fram, så måste han välja ett etablerat parti.

”Att skriva den här boken var absolut inget som jag planerade”

Conny Blomander, författare

– Då blev det sossarna, av en speciell anledning. När han lämnar politiken avslöjar han sin hemliga agenda i en intervju med journalisten Lyra Lund. Men att skriva den här boken var absolut inget som jag planerade. Det var stundens ingivelse, då jag satt där i min soffa och tänkte tillbaka på mitt liv. Jag funderade på vad som kunde ha hänt om jag hade valt att gå på Sörängen. Jag var skoltrött och började arbeta på sågverket i Bellö (söder om Hjältevad). Det blev ett år där. ”Att hålla på med det här hela livet är inte min grej”, tänkte jag. Men jag har aldrig ångrat det, för det var en jävligt nyttig erfarenhet att gå på ett sågverk. Allt gjordes för hand på den tiden, berättar Conny Blomander, som tog värvning efter sågverksjobbet.

”Romantisk pojkdröm”

– Jag insåg snabbt att det bara var en romantisk pojkdröm. Efter tio månader valde jag att stanna kvar av en enda anledning. Man var tvungen att vara anställd för att få körkortet. Befälsskolan var som att göra lumpen en gång till, så samma dag som jag körde upp så slutade jag där. Det var på sommaren – och på hösten sökte jag in till folkhögskolan i Vimmerby. Där börjar fiktionen i min bok, då Ulf Lomander väljer folkhögskolan i Nässjö i stället. Han lägger ner hela sin själ i politiken – han gifter sig aldrig. Politiken är hela hans liv. Det var av praktiska skäl – ”fan, ska jag behöva blanda in en familj också?”, tänkte jag när jag satt och skrev. Det hade blivit komplicerat. Men Ulf Lomander har sin brudmagnet i gitarren. Jag skriver om några kvinnor, men där finns det inte några verkliga förebilder.

I boken möter vi dock flera verkliga personer, som Olof Palme (S) och Oskarshamnssonen Håkan Juholt (S).

Den 5 oktober hålls boksläppet på stadsbiblioteket i Oskarshamn, med försäljning och signering.

– Många kommer nog skratta åt att Ulf Lomander så snabbt lyckas bli vän med Palme, men det skiter jag, säger Conny Blomander, som tycker att det är skitskoj att han dessutom lyckades få med sin favoritsport, speedway, i romanen.

”Då gick hjärnan i gång i 200 kilometer i timmen”

– Jag skrev mycket på dagtid, men när jag gick och lade mig framåt halv elva eller elva, ja, då gick hjärnan i gång i 200 kilometer i timmen. Då kom jag på att jag måste skriva det och det. Så jag hoppade upp och började skriva. Jag satt uppe i fyra–fem timmar under flera nätter. Det var precis som att det lossnade då, säger Conny Blomander, som började med den drygt 200 sidor långa boken förra hösten (det är Lava Förlag som ger ut den).

Det var efter pensionen 2019 som han skrev sin första bok, Mannen med guldklubborna, som handlar om IK Oskarshamns fantastiska resa från hockeyns bakgård i division 3 till finrummet, SHL.

”Det måste jag skriva om”

– Ja, den boken var ju inte heller planerad. Då, när de hade gått upp i SHL 2019, så bodde jag i centrum och satt och såg på när de blev hyllade på Lilla Torget. Efteråt satte jag mig i soffan och tänkte ”fan, jag har ju varit med hela vägen – det måste jag skriva en bok om”, säger Conny Blomander, som var sportjournalist på Oskarshamns-Nyheterna/Östra Småland under lejonparten av sitt yrkesliv – och i boken har han hamrat ihop ett intressant och underhållande avsnitt om A-pressens fall och slutet för Östran/Nyheterna, som kom många år senare (2019).

”När Gota Media köpte tidningen 2010, så handlade det bara om att suga ut så mycket press- och distributionsstöd som möjligt”

– När Gota Media köpte tidningen 2010, så handlade det bara om att suga ut så mycket press- och distributionsstöd som möjligt, säger han.

Länets S-tidning har snart varit död i fyra år. Conny Blomander har dock aldrig varit socialdemokrat.

”Blev så jävla besviken”

– Jag har aldrig röstat till höger om Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK, ett parti som han var medlem i en gång i tiden när han bodde i Västervik).

– Men jag blev så jävla besviken på dem när de tog bort Kommunisterna från partinamnet. De vågade inte längre kalla sig för kommunister, vilket retade mig oerhört mycket. Och nu kan jag konstatera att Vänsterpartiet följer med Socialdemokraterna högerut, i samma fotspår. Jag tycker att det är jävligt konstigt att inte Vänsterpartiet passar på att plocka hem poäng bland alla arbetare i stället, med tanke på att sossarna har svikit dem.

Conny Blomander, som har fantiserat ihop många intressanta och underhållande händelser – en anrättning som dessutom har kryddats med en hel del verklighet – i sin läsvärda bok, låter Ulf Lomander hämnas både på Vänsterpartiet och kanslihushögern – med Kurt-Åke Fält i spetsen – inom Socialdemokraterna.

Hur, då? Ja, det avslöjar vi förstås inte här. Det får du läsa om i boken. Där finns även berättelsen om hur Ulf Lomander lyckas förbjuda Sverigedemokraterna – med mera, med mera.

”Vill de kalla mig för kommunist, så gör det inget – för det är jag”

– Jag skrev boken, om hur ett alternativt samhälle skulle kunna se ut, för att få reaktioner. Har man tur så får man i gång en debatt om vilket samhälle vi vill ha i framtiden. Vill vi ha det egoistiska samhället som vi har nu – eller vill vi ha ett solidariskt och jämlikt samhälle? Vill de kalla mig för kommunist, så gör det inget – för det är jag, säger Conny Blomander.

Han vill ha ett Sverige med mindre klassklyftor.

– Man kan exempelvis börja med att återinföra förmögenhetsskatten och värnskatten.

Hur ser ditt drömsamhälle ut?

– Det är inget samhälle som finns eller som har funnits. Det har inte funnits något kommunistiskt samhälle än, som jag ser det. Det har bara funnits kommunistiska diktaturer. Det måste vara demokratiskt, med fria val. Jag tror inte på något påtvingat samhälle – det går inte.

”Skitenkelt”

– I mitt idealsamhälle har vi direktdemokrati, med beslutande folkomröstningar. Det är skitenkelt att anordna dem med tanke på att vi lever i dataåldern nu. Man måste släppa loss demokratin och visa att politikerna vill veta vad folket tycker i olika frågor. I dag tycker de att det räcker med valdagen. ”Folk röstade på oss, nu behövs de inte längre – de kan lägga sig i sängen och titta på Bingolotto i stället”, tänker de.

Du försvarar, med andra ord, inte någon av de kommunistiska regimer som finns eller har funnits?

– Nej, det gör jag inte.

”Det är en av de värsta svekregeringarna som vårt land har haft”

Vad säger du om dagens regering i Sverige?

– Jag tycker att det är en av de värsta svekregeringarna som vårt land har haft, om man tittar på vad partierna i fråga stod och lovade innan valet förra året. Det handlade om bensinpriser, bättre sjukvård och mycket annat. Men hela Sverige befinner sig i dag i en stor sjukvårdskris. Vilken idiot som helst måste ju inse att det krävs högre statsbidrag, säger Conny Blomander, som kanske är mest känd som Conny Karlsson i sina hemtrakter.

Bytte efternamn

– Jag bytte efternamn 1990, då vår yngste son föddes. Blomander är min mammas efternamn. Jag hade tänkt på det tidigare – dels är det ovanligt, dels är det ett gammalt knektnamn.

”Jag vill inte bli ihopblandad med dåliga fotbollsspelare”

–  Vi flyttade till Oskarshamn 1988. Givetvis tog det bara två dagar innan Kent ”Flua” Persson kom fram och frågade om jag heter Conny Karlsson. ”Conny Karlsson finns redan i den här stan”, sa han (de välkända fotbollsspelarna Conny Karlsson och tvillingbrodern Jerry Carlsson i IFK Oskarshamn gick sedermera till IFK Göteborg, redaktionens anmärkning). Att det redan fanns en känd Conny Karlsson i Oskarshamn bidrog förstås till namnändringen. Jag vill inte bli ihopblandad med dåliga fotbollsspelare, säger Conny Blomander och skrattar.

Hur hamnade du på Nyheterna i Oskarshamn?

– Det började med att jag gick på ämneslärarlinjen i Linköping. I höjd med vårterminens sista tenta, det var i slutet av maj, så ringde jag till en högstadieskola i Västervik och frågade om de hade något vikariat. ”Ja, du kan komma hit redan på måndag”, sa de. Jag läste matematik och fysik, men där fanns det inget, så det blev biologi. Det gjorde inget. Jag jobbade där under några veckor och sedan arbetade jag på Systembolaget i Västervik under semestermånaderna. ”Vad härligt det är att börja jobba och tjäna pengar igen”, tänkte jag. Och det slutade med att jag fortsatte att arbeta som lärare. Första terminen var jag på Åbyskolan i Gamleby, där jag undervisade i matte och fysik. Man fick bara en termin i taget. Sedan kom det en behörig lärare där – och då fick jag jobb som matte- och fysiklärare i Ankarsrum i stället.

”Redan på den tiden avskydde jag högertidningar”

– Men under tiden i Gamleby pratade jag med Micael Glennfalk, som var chef på Västerviks-Demokraten på den tiden. Jag kände honom från tiden på folkhögskolan och vi hade Västerviks-Demokraten hemma. Redan på den tiden avskydde jag högertidningar. Men att arbeta som journalist var faktiskt något som jag inte hade tänkt på tidigare. Intresset väcktes när jag såg en annons i Västerviks-Demokraten, om att de behövde någon som kunde skriva sport på helger. Så då tänkte jag att jag kunde snacka med Glennfalk i alla fall och höra om det är svårt det där. ”Fan, det är inte svårt, det är inga problem – är det något, så är det bara att säga till”, sa han.

”Skitkul”

– Så jag körde i gång med att skriva – och det blev framför allt om bandyn och fotbollen i Västerviks kommun. Det var den idrotten jag kunde. Jag kände direkt att det var skitkul att skriva. Det flöt på bra att jobba helger i Gamleby och Ankarsrum. När förordnandet i Ankarsrum gick ut, så slutade en person på Västerviks-Demokratens redaktion i Västervik. En morgon ringde redaktionschefen och frågade om jag skulle kunna ta vikariatet som allmänreporter som därmed hade dykt upp där. ”Jo, visst”, svarade jag. Jag blev förstås skitglad. Och då kom jag in i vikariesvängen. Jag var även inne och jobbade under ett år på Västerviks-Tidningen i Gamleby. Det blev dessutom vikariat på VT:s huvudredaktion i Västervik.

Efter en tid var Conny Blomander, eller Conny Karlsson som han hette då, tillbaka på Västerviks-Demokraten.

– 1988 fick Håkan Karlsson på Nyheterna ett sportjobb på Oskarshamns-Tidningen. Då fick jag ett heltidsjobb som sportreporter på Nyheterna. Inledningsvis provade jag att pendla och åka buss mellan Västervik och Oskarshamn, men det var omöjligt i och med att jag var sportreporter. Så det blev att vi flyttade ner hit. Först bodde vi i den gamla skolan i Karstorp, utanför stan.

Du har med andra ord bott i Oskarshamnsområdet i 35 år…

– Ja, men jag känner mig fortfarande inte som någon oskarshamnare. Det var roligare att bo i Västervik. Journalistmässigt var det dock intressantare att jobba på Nyheterna i Oskarshamn. Västerviks-Demokraten var så himla liten i jämförelse med Västerviks-Tidningen. Här nere var det jämnare, mellan Nyheterna och OT.

Conny Blomander var heltidsanställd som sportreporter på Nyheterna ända fram till slutet av 2013, då Östran/Nyheternas sportredaktion lades ned.

Därefter jobbade han för TT:s sportredaktion och skrev speedwaytexter under flera år.

Nu är Conny Blomander 68 år och han har följaktligen varit pensionär ett tag.