OSKARSHAMN

På måndagskvällen skrev vi två artiklar om otrygghetsdebatten på fullmäktigemötet i Oskarshamn (läs dem här och här).

Här kommer del tre, med Jan Johansson (SD) och Anton Sejnehed (S) i huvudrollerna.

– Otryggheten känns inte bara på kvällar och nätter i vår kommun. Den finns även på ljusa dagen. Kanske inte på torget, eller Flanaden, även om det förekommer otrygghet även där, sa Jan Johansson.

– Otryggheten har däremot vuxit ganska rejält i våra skolor under den senaste tiden. Flera incidenter har skett. Elever vågar inte gå till skolan – och det finns föräldrar som inte skickar sina elever till skolan. Anton säger att vi får incidentrapporter i bildningsnämnden. Det stämmer inte fullt ut. Jag måste ha visselblåsare på våra skolor. Jag får mycket information från våra pedagoger. De ger mig upplysningar om vad som händer. Sedan får jag tvinga fram information i nämnden, om vad som har hänt på just den skolan och vid just det tillfället. Informationen kommer inte spontant, Anton, det vet du. Det kan du inte motsäga.

– För att råda bot på det här med otryggheten i skolan, så måste man ha resurser. Förr fanns det en resursskola – det var alldeles utmärkt. Elever som bråkade hamnade i resursskolan. Men resursskolan togs bort. Nu har man i stället stöd – men stödet på våra skolor är kraftigt underbemannat, sa Jan Johansson.

Bildningsnämndens ordförande Anton Sejnehed replikerade:

– Vi har ett nämndsammanträde på onsdag – då har vi information om incidenter. Vi hade även incidentrapportering i september, juni, mars och februari.

Anton Sejnehed berättade, bland annat, om anmälningar som handlar om utsatthet och kränkande behandling och diskriminering med mera.

– Du efterfrågar individärenden i nämnden, där man ska berätta vad som har hänt på individnivå. Det stämmer att jag i regel inte lyfter de ärendena i nämnden. Däremot tar vi upp dem i nämndens arbetsutskott. Där får vi information om sådant som är av större karaktär. Men vi har en verksamhet med flera tusen barn – i en nämnd med 22 personer kan vi inte gå in på individnivå. Det har inte där att göra, sa han.

Jan Johansson igen:

– Det kan nog stämma som du säger, Anton – men informationen är ibland väldigt dålig, både i arbetsutskottet och i nämnden. Du vet mycket väl att vi plockade bort kontaktpolitikerna för ett antal år sedan. Varför vet jag inte – jag har inte fått svar på det än. Som kontaktpolitiker kunde man vara ute i skolorna och prata med lärare, pedagoger, rektorer och elever. I dag har vi inte den möjligheten. Då får man göra som jag – anlita visselblåsare. Då får man information. Men det är inte så roligt att få information den vägen. Framför allt inte när det gäller allvarliga incidenter, som har skett på senare tid. Framför allt på en skola i den västra delen av staden.

Anton Sejnehed svarade:

– Vi har diskuterat om kontaktpolitikerna tidigare. Anledning till att vi inte har kontaktpolitiker längre, ja, det är för att nämnden har tagit ett beslut om det. Och det berodde på att det fanns en osäkerhet i verksamheterna – och hos politikerna som gick ut – kring att företrädare kanske mest bedrev partipolitik. Men du, Jan, är hjärtligt välkommen. Jag har sagt det förut – det finns inget som stoppar dig från att besöka skolorna. Du kontaktar rektorn och säger att du vill besöka den och den skolan. ”Passar det att jag kommer den dagen?”, frågar du. Då kommer du att få ett svar. Sedan går du ut som Jan Johansson. Det finns ingen som stoppar dig från att göra det. Du är varmt välkommen på besök.

– Det gäller givetvis alla andra också, sa Anton Sejnehed och tittade ut över fullmäktigeförsamlingen.

Jan Johansson svarade:

– Ja, det stämmer, Anton. Jag vet att systemet fungerar så. Jag tycker ändå inte att det känns naturligt att gå ut i våra skolor på det sättet. Jag tycker att vi ska få den uppgiften från bildningsnämnden. Jag fortsätter med mina visselblåsare.

Arkivfoto: Freepik

Peter A Rosén

Chefredaktör & ansvarig utgivare

peter@oskarshamns-nytt.se