SÖNDAGSKRÖNIKAN
”Det måste vara fel på beskrivningen, för stödbenen når inte golvet…”
I komediserier brukar det låta exakt så när sängen inte står upprätt och två skruvar blivit över.
”Visst hade det varit skönt att skylla på beskrivningen när sängramen inte gick att montera ihop”
Caroline Andersson, krönikör
Visst hade det varit skönt att skylla på beskrivningen när sängramen inte gick att montera ihop.
Men efter ett par svettiga timmar toppade av mycket svärande fick jag medge att beskrivningen var korrekt.
”Trötthet och hunger”
Att det som skulle ta en halvtimme tog två och en halv timmar berodde på en kombination av trötthet och hunger.
Efter två dagar av tecken på annalkande migrän borde jag avstått ”projekt sängram” när budbilen från det stora möbelvaruhuset anlände strax innan sextiden på måndagskvällen.
Men efter veckor av sovande trettio centimeter ovan golvnivå var jag utledsen på att häva mig upp varje morgon på stela ben och sedan försöka bädda sängen utan att få ryggskott.
Så det var med höga förväntningar på ett snabbt avklarat monterande sambon och jag gav oss i kast med det platta paketet.
Två och en halv timmar senare var sängen ihopsatt och isärtagen inte mindre än tre gånger.
Varje gång vi trodde oss läst rätt i beskrivningen visade det sig vara fel.
Gaveln vänd bakåt i stället för framåt, sidstyckena på fel sida – och så vidare – tills jag var ursinnig och gråtfärdig på samma gång.
Till slut stod emellertid sängen klar och det var precis lagom till sovdags.
”Prinsessan på ärten”
Dagen därpå vaknade jag med migränen dånande i huvudet, men knäna knakade i alla fall inte när jag snubblade ut i köket för en dos smärtstillande att döva bankandet i skallen.
Så hur sover jag numera?
Fortfarande mer ”Prinsessan på ärten” än ”Törnrosa”, men det tar sig.
Lyckas jag lära valpen att sova på sin sida av sängen och sluta knycka täcket kommer jag att sova som på moln.
I väntan på det sover jag med raggsockor på fötterna för att slippa vakna med frusna tår.
