SÖNDAGSKRÖNIKA

Söndag morgon och dagen sträcker ut sig framför mig.

Jag sitter på kökssoffan med Tosse vid min sida.

Han gnager på ett ben, jag gnager på en fiberrik bulle.

I mitt huvud snurrar tankar på drivmedelspriser och parkeringsavgifter, vad som rör sig i valpens huvud är oklart.

I veckan som gick sänktes drivmedelspriserna och det borde fått mig på gott humör.

Men nej.

19:54 kronor per liter är inte billigt, det är dyrt.

”En evighet sedan”

Det känns som en evighet sedan nu, men jag tror det var runt 2008.

Jag rullade in på en mack i södra Stockholm för att fylla tanken innan jag åkte vidare till jobbet.

”Bensinpriset var uppe på runt 12 kronor och jag minns hur jag tänkte att blir det dyrare än 15 kronor får jag ställa bilen och åka kollektivt”

Caroline Andersson, krönikör

Bensinpriset var uppe på runt 12 kronor och jag minns hur jag tänkte att blir det dyrare än 15 kronor får jag ställa bilen och åka kollektivt.

Vi har för länge sedan passerat 15 kronor litern och nu ligger det runt 20 kronor litern.

Bilen rullar fortfarande, men det är slut på nöjesresor och varje längre resa ska planeras med ett öga på högen av räkningar.

I mitt fall betyder längre resa en tur till Blekinge, tur och retur.

I början av november har jag planerat att åka ner över en helg till min mamma.

Varför just början på november?

Jo, för då har senaste lönen trillat in på kontot och utgiften för att lägga på vinterdäcken ligger på nästa lön.

Små marginaler

Så små är marginalerna när allt har blivit dyrare.

Hyran, elen, maten och drivmedelspriserna.

Jag kör en tjugo år gammal bil som inte får den omsorg den behöver, bara den omsorg jag har råd med.

Bara så mycket att den rullar ett år till efter genomgången besiktning.

Om lokalpolitikerna här i stan river upp det felaktiga beslutet att ta ut en parkeringsavgift och återinför p-skivan kanske jag kan unna bilen en välbehövlig tvätt och nya torkarblad.

”Skatteåterbäringen till våren är redan öronmärkt till nya sommardäck”

Skatteåterbäringen till våren är redan öronmärkt till nya sommardäck.

Livet som låginkomsttagare är en ständig lektion i privatekonomi och planering.

Här finns minsann inte utrymme för spontana söndagsutflykter.

Flydda är de dagar då man satt inklämd i baksätet med systrarna och en cigarettrökande pappa vid ratten. Mil efter mil utan en tanke på vad det kostade.

Då bensinen var billig och bilen en självklar del av fritiden.

Ska bilåkande och bilägande bli en klassfråga?

Fan tro’t.

Genrebild: Freepik