INSÄNDARE
När vården blundar för varningsklockorna – och liv går förlorade…
Trots självmordstankar, långvarig psykisk sjukdom och en desperat familj som vädjade om tvångsvård skrevs NN nyligen ut från sjukhuset.
Bara några dagar senare tog han sitt liv.
Det här är inte ett enskilt fall – det är ett systemfel.
Forskning visar att självmord ofta föregås av tydliga signaler, signaler som vården säger sig ha rutiner för att fånga upp.
”Måste våga prata”
Ändå missas de gång på gång.
Vårdpersonal står inför orimliga villkor, men det är inte ursäkt nog när liv står på spel.
Vi måste våga prata om att suicidvården inte fungerar som den ska – inte i teorin, inte i praktiken.
När en familj vädjar om hjälp och vården ändå vänder bort blicken, då har vi inte längre bara ett medicinskt problem – vi har ett moraliskt haveri.
Det är dags att vi ser över tvångsvårdslagstiftningen, stärker den psykiatriska vården och framför allt börjar lyssna på både patienten och de anhöriga innan det är för sent.
För NN. För alla andra som inte längre kan berätta vad som hände.
Kevin Johansson
”Om du har självmordstankar ska du inte hålla det för dig själv, utan då behöver du söka hjälp. Prata med någon du har förtroende för, kontakta en stödlinje eller sök hjälp i vården. Det är vanligt att tänka på självmord som en utväg, men de flesta agerar inte på sina tankar. Självmordstankar ska alltid tas på allvar, oavsett vad som orsakar dem. Oftast vill man egentligen inte dö, utan behöver hjälp med att orka leva”, skriver 1177.
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
