PÅSKKRÖNIKAN
Det händer varje år.
Det blir vår.
Och ändå drabbas jag av samma jublande glädje när vårens första humla syns bland fjolårsgräset.
Eller när säsongens första citronfjäril fladdrar förbi på sin väg över himlen.
Påsken firade jag tillsammans med min mamma.
Hon bor kvar i villan där jag växte upp och det är på baksidan av huset jag ser de första vitsipporna sticka upp sina huvuden.
Kylan som dröjt kvar inbjuder inte till kaffe utomhus.
Gräsmattan känns lite sumpig på grund av allt regn som vräkt ner under vintern.
”Tvätt som torkas i friska luften är ett vårtecken”
Caroline Andersson, krönikör
Men jag kan inte låta bli att hänga ut de nytvättade filtarna på torkvindan.
För tvätt som torkas i friska luften är också ett vårtecken.
Och våren är alltid lika välkommen.
På väg hem igen ser jag en bonde som plöjer en åker.
Bakom honom är luften fylld av måsar som letar mask.
Imorgon ska det regna, men idag skiner solen från klarblå himmel.
Våren är här och plötsligt känns allt lättare.
Lite ljusare, lite gladare.
Nästa vecka skriver jag något surt igen.
Men just idag känns det rätt gott att leva.
