Stefan Löfven: ”Det här är inte okej”

Stefan Löfven: ”Det här är inte okej”

2022-07-17 Av av Caroline Andersson

SÖNDAGSKRÖNIKAN

”Det här är inte okej.”

Stefan Löfven spände blicken i mig och drog med pekfingret genom dammet på skrivbordet.

Liket som låg dolt bakom samma skrivbord hade han ännu inte upptäckt.

En blick på klockan berättade för mig att jag var en timme försenad och hur skulle jag hinna städa undan såväl dammet som spåren av mitt brott innan lunch?!

Och där vaknade jag ur min mardröm till min tredje semesterdag.

”Att det kan vara svårt att koppla av när semestern väl kommer vet alla”

CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR

Att det kan vara svårt att koppla av när semestern väl kommer vet alla.

Råkar man sedan sträcktitta på en teveserie som kombinerar politik och kriminalitet direkt efter man gått på ledighet från sitt arbete som städerska kan drömmar likt den jag beskrev lätt uppstå.

Min besatthet av danska serier hade parkerat mig framför ”Brottet” och redan efter säsong ett var jag såld.

”Så enkelt är det”

Jag försummade såväl sömn som mat för att följa intrigerna inne på Christiansborg och ute på Köpenhamns gator.

Chefredaktören kom förbi och frågade varför jag tittade på en så gammal serie, 2005-2007.

Med stirrig blick och ett öga på teveskärmen svarade jag: för att den är dansk.

Så enkelt är det.

”Är det danskt är det sevärt”

Är det danskt är det sevärt.

Efter ett par dagars intensivt tittande på teve började så äntligen såväl kropp som själ njuta av ledigheten.

Brödet som skulle bakats på måndagen fick vänta till lördagen, frysen som skulle frostas av fick vänta den också.

Resten av året far jag omkring likt ett skållat troll och klämmer in så mycket jag bara kan under helgens futtiga timmar.

Men när semestern gör entré gör avkopplingen detsamma.

Det brukar ta ett par dagar att komma ner i varv, men sedan njuter jag i fulla drag av att ta dagen som den kommer.

Imorgon susar jag söderut för en veckas umgänge med min mamma, systrar och syskonbarn, ja till och med syskonbarnbarn.

När man saknar egna barn uppskattar man lite extra att systrarna bidragit med totalt sju barn och så här långt tre småttingar i generationen efter.

Mjölkglas i bokhyllan

När jag lämnar mina älsklingar för en vecka i Blekinge vet jag att de kommer ha det lika bra som jag.

Äntligen kan de koppla av och njuta av att slippa mitt stimmande och eviga tjat om att i Nalles fall äta upp medicinen jag smugglat ner i maten och i sambons fall slippa gnället om att inte ställa mjölkglas i bokhyllan över natten.

Vill man ha filmjölk till frukost morgonen därpå kan man lugnt låta glaset stå kvar.

”Vad det än blir, så blir det bra”

En veckas separation är vad jag klarar av, sedan måste jag hem.

Då har saknaden vuxit sig så stor att jag måste hem och styra och ställa igen.

Städa, tvätta och njuta av att vara med dem jag inte kan vara utan längre än en vecka.

Hemma igen har jag två veckor kvar att ägna åt vad som faller mig in.

Och vad det än blir, så blir det bra.

Bara att vara ledig räcker långt.

På återseende nästa söndag!

Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet

Dela gärna artikeln:

Annons: Hela Sverige ska leva Oskarshamn