SVERIGE
Den svenska krisberedskapen fungerar inte – det görs för lite och för sent, understryker flera experter som TT har pratat med.
Det gick uppemot sex veckor mellan regeringens beslut att klassa coronaviruset som en samhällsfarlig sjukdom och beslutet om att ställa in större sammankomster, konstaterar TT i en artikel som publiceras i Svenska Dagbladet (SvD) och flera andra tidningar.
Wilhelm Agrell är professor emeritus i underrättelseanalys – och han har bland annat forskat kring krisberedskap.
– För lite och för sent. Vi har sett drag av det tidigare när det gäller krisåtgärder, som i Tjernobylkrisen, då Strålskyddsmyndigheten försökte lugna folk trots att det blev stora radioaktiva nedfall, och under tsunamikatastrofen, då UD:s krisorganisation kollapsade, säger han till TT.
Han betonar att Folkhälsomyndigheten är en traditionell expertmyndighet som inte är rustad för ett krisläge, vilket förklarar varför åtgärderna i samband med coronakrisen dröjer och förefaller vara klena.
”Hopplöst på efterkälken”
– Man vill se belägg innan åtgärderna vidtas. Men om krisen är ett fenomen som utvecklas fortare än krishanteringen så hamnar man hopplöst på efterkälken, säger han till TT.
Fenomenet är känt inom krishanteringsområdet, berättar Wilhelm Agrell.
– Det beror på att det är nya hot, sådant vi inte känner till. Då vill de ansvariga se bekräftelser på vad som händer, och vill ha belägg för åtgärderna. Det kallas för ”bevisdilemmat”.
Joachim Rocklöv är professor i epidemiologi och folkhälsovetenskap vid Umeå universitet. Han tycker också att Folkhälsomyndigheten borde ha värderat riskerna högre.
– I det här fallet har man haft några månader då man har haft tid att ta höjd för åtgärder. Men det känns inte som om de tagit tillvara på den tiden så bra, säger han till TT.
Wilhelm Agrell ser uppdelningen av krishanteringsansvaret, som finns i Sverige, som ett problem.
Vill inte trampa på varandra
– Regeringen vill inte trampa på sina expertmyndigheter, och expertmyndigheten har samma inställning. Det gör att ansvaret blir otydligt. Vi har ingen som kan ”trycka på knappen”, säger han.
Vendela Bodén är seniorkonsult inom krishantering på Prospero Management. Hon konstaterar att Sveriges krishantering består av många parallella system, på både lokal, regional och central nivå. Det rör sig om kommuner, länsstyrelser och regioner – samt myndigheter (och inom myndigheter).
– Vi har ingen krisgeneral, vårt system är inte uppbyggt så. Det finns också fördelar med det, vi har ett demokratiskt system som vi vill upprätthålla, säger hon till TT.
Vendela Bodén och Wilhelm Agrell lyfter fram vikten av att man samarbetar mellan olika aktörer – och att man inte bara pratar och byter information med varandra.
– Där behöver vi bli ännu bättre. Men myndigheter måste också vilja samarbeta, säger Vendela Bodén till TT.
Joachim Rocklöv anser att Folkhälsomyndigheten borde samla in mer expertis utifrån, för att få bättre beslutsunderlag.
– Många har varnat för faran tidigare, och då kallats alarmister. Jag och flera med mig som inte gjort samma bedömning som Folkhälsomyndigheten har klappats på huvudet, säger han till TT.
Han påpekar att flera åtgärder kunde ha vidtagits, som inte kostar särskilt mycket. Han tycker, exempelvis, att man kunde ha uppmanat dem som hade varit i riskområden utomlands att jobba hemifrån om det gick, eller att hålla barn som hade varit där hemma från skolan.
”Kräver inte evidens”
Anette Richardson är chef för krisberedskapsenheten på Folkhälsomyndigheten. Hon tillbakavisar merparten av kritiken. Hon håller framför allt inte med om att myndigheten skulle vara i behov av belägg innan åtgärder vidtas.
– Vi kräver inte evidens, för det finns inte alltid. Vi tittar på omvärlden, och på data som bara vi har. Vi som ansvarig myndighet får rapporter som inte andra får. Vi agerar utifrån de strategier och den omvärldsbevakning vi har, säger hon till TT.
Myndighetens inriktning under den senaste månaden har varit att lugna människor – och risken för smittspridning i samhället bedömdes som måttlig fram till i måndags, då man helt plötsligt beskrev den som mycket hög.
– Det har inte funnits någon risk för smittspridning i samhället tidigare, men nu ser vi tecken på detta. Det är som en väderprognos, vi kan inte förutspå så långt i förväg, säger Anette Richardson till TT.
TEXT
Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare
