Search
Close this search box.
Edit Content
Search

Hem

Bonus

Samarbeten

LÄSARservice

ANNONS

Oskarshamns-Nytt

MENY

ANNONS

Aktuellt

Thomas Wennerklints lördagskrönika är tillbaka: Nytt år – färre saker, utrensningen har börjat!

ANNONS

Få vårt nyhetsbrev i din mejlbox gratis

Varje lördag får du aktuella artiklar, tips om evenemang & mycket mer. Fyll i dina uppgifter och bekräfta din e-postadress. Prenumerationen är gratis och du kan avsluta den när som helst:

LOKAL ANNONS

LÖRDAGSKRÖNIKAN

Till att börja med vill jag förstås önska alla läsare ett riktigt gott nytt år.

“Kan vi våga hoppas på att 2023 blir ett bättre år än 2022?”

Thomas Wennerklint, krönikör

Kan vi våga hoppas på att 2023 blir ett bättre år än 2022?

Mindre krig, skjutningar, sprängningar och stabilare ekonomi och elpriser hade varit önskvärt, men vi får väl se vad som händer – 2023 börjar ju tyvärr i samma anda som föregående år.

På tal om nyår och nyårsfirande; hur orkade man vara i gång hela nyårsaftonskvällen förut?

Nu är det ju en kamp för att hålla sig vaken till tolvslaget… sedan är det bara att gå och lägga sig… Nä, tiden när man hade träkeps den förste januari är förbi och jag kan inte säga att jag saknar den ett enda dugg.

Mycket trevligt

Årets nyårsafton firade jag och kärleken hemma hos (min numera f.d. kollega) Dennis och hans sambo. Som vanligt mycket trevligt och med god mat, men det var nog inte den piggaste samlingen människor i Oskarshamn.

Värdparet har nämligen precis flyttat in i en ny, gemensam bostad och därmed slagit ihop två hem till ett. Det drar med sig en del vad gäller sortering och avyttring av möbler och saker, för att inte tala om flyttstädning av lägenheter. Kombinerat med lite förkylningar är det inte konstigt att man blir lite sliten.

Tänk vad man samlar på sig genom åren, det är inte klokt egentligen. Varför gör man sig inte av med allt onödigt? Varför tror man att man kommer att behöva saker någon gång i framtiden, bara för att packa ner det i en låda man sedan inte öppnar på överskådlig tid, om ens någonsin?

“Vi är kanske alla lite av samlare fortfarande, det är svårt att slänga vissa saker”

Vi är kanske alla lite av samlare fortfarande, det är svårt att slänga vissa saker. Eller så handlar det om att vi har för mycket plats – man kan bara ställa lådor och saker i något utrymme och inte tänka på dem – förrän man ska flytta, för då blir alla grejer helt plötsligt högst påtagliga igen…

Nu när jag har hjälpt till vid Dennis flytt fick jag mig en spark i baken till att ta tag i mina egna sparade ägodelar.

Jag vill inte ha en onödig pinal när jag väl bestämmer mig för att flytta.

Så i början på första veckan av 2023 tog jag tag i det som har varit på min dolda ”göra-lista” i flera år, den lista som innehåller saker som man vet att man behöver ta tag i men som inte är helt akut nödvändigt att göra.

Nu var det dags

Därför skjuter man gärna dessa uppdrag på framtiden.

Men nu var det dags. Som uppvärmning rensade jag ut sonens gamla DVD-filmer samt rensade ur, städade och organiserade upp en större garderob. Skönt.

“Sedan var det dags att ge sig på The Room”

Sedan var det dags att ge sig på ”The Room”.

Ni har säkert också ett sådant utrymme.

Ett sådant som man bara kan ställa in saker i och sedan stänga dörren.

Praktiskt på ett sätt, men problemet är ju att man sällan, eller aldrig, tar UT något ur rummet.

På min husritning från 1957 står det ”torkrum” på det rummet, men jag har använt det som gästrum utan bekymmer.

Härlig blandning

Ja, fast inte de senaste tio åren då… Det gick ju knappt att komma in där överhuvudtaget.

De enda möblerna i rummet är en våningssäng och en bokhylla. Däremot var det gott om lådor av olika slag, kassar och högar med kläder och pärmar överallt. En härlig blandning alltså.

Barnkläder och skor från bägge barnens hela uppväxt, pärmar med papper, kassar med jul- och påskpyssel och andra skolsaker, en del saker som hamnade där när jag tömde det gamla köket inför renoveringen 2019, en gammal spegel, en gitarr och en hel del annat.

Många gånger har jag tittat in i det där rummet i begrepp att sätta i gång, men då har jag bara stannat upp, sett mig omkring och suckat. Sedan har jag stängt dörren igen.

“Kasse för kasse, låda för låda, hög för hög…”

Men nu fanns det en drivkraft så jag satte i gång. Kasse för kasse, låda för låda, hög för hög… Slänga, lämna till återbruk, spara, kläder till Röda Korset.

Sorteringen gick ganska lätt och jag har redan varit på Storskogen flera gånger.

För varje sak som lämnar huset känns det fruktansvärt bra. Det lättar lite liksom.

Men varför i hela friden har man sparat räkningar (betalda förstås) från 2006?

Vind med lådor

Nu är jag absolut inte klar än, det är ett större projekt än vad som hinns med på några dagar, men nu när det mesta skräpet är borta kan jag ta lite sortering pö om pö.

Fast jag har ett stort källarutrymme också… och en vind med lådor…

Förresten så kan min förra fru vänta sig ett litet sorteringsuppdrag framöver… Vi skilde oss 2010 och redan då hade ”The Room” börjat bli ganska välfyllt.

Så en del av lådorna och böckerna som jag nu inventerat är ju hennes. Inte säkert att hon kommer att uppskatta uppdraget, men hon ska få välja att sortera sakerna här eller hemma hos sig.

Nåja, en sak i taget, men 2023 ska bli året när jag rensar ut allt som jag skulle gjort de senaste femton åren – det är ett nyårslöfte!

God fortsättning och trevlig helg på er – nu ska jag snart åka en ny sväng till Storskogen!

/Thomas

+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS