KRÖNIKA
Tiden bara mal på…
Som de äldre sade när jag var liten.
Tiden – vad nu det är eller om den ens finns – går inte att stoppa.
Jorden snurrar runt solen så som den gjort i miljarders av år, vilket gör att det för oss här uppe i norr går att dela in ett årsvarv i årstider.
”Vet inget annat”
Det tycker jag är bra. Jag vet inget annat.
Med de här årstidsfenomenen, som de flesta av oss haft lyckan att födas in i och resten av oss flyttat till, så har vi alltid något att hänga upp vår tillvaro i.
Antingen är det något vi ser fram emot eller så längtar vi tillbaka till den där härliga grillkvällen med barn och barnbarn när mörkret och kylan famnat oss i ett stadigt grepp.
Är det inte också så att man nästan alltid ser fram emot en ny årstid, bortanför den man råkar befinna sig i?
”För egen del tycker jag mig se sommaren, den svenska sommaren, sakta glida ur händerna till förmån för kräftfiske, jakt, skörd och klara eftermiddagar med hög luft”
Wolter Stackelberg, krönikör
För egen del tycker jag mig se sommaren, den svenska sommaren, sakta glida ur händerna till förmån för kräftfiske, jakt, skörd och klara eftermiddagar med hög luft.
Nu när allt snart är avklarat med släkt, vänner, bad, resor, barnens ledighet och andra förpliktelser som hör sommaren till är det dags att se fram emot något nytt – hösten.
Många är de filosofer som skrynklat sina hjärnor om människors beteende till följd av livsvillkoren beroende av det klimat de lever i.
En av dem var Montesquieu (1689–1755) som i sin fjortonde bok vidareutvecklar teorier om klimatpåverkan (alltså, inte det som vi dagligen får oss itutat) som kort går ut på följande:
”Människor i varma länder styrdes av sina lustar och antipatier, var äregiriga och lata och krävde lag och ordning i högre grad än folk i norr”.
”Framfusiga”
”Människor i norr var mer kraftfulla, framfusiga eller djärva, högmodiga men förlåtande, och obenägna till att njuta och skapa skönhet. Den i norr njöt utan nogräkning av vad som erbjöds och hade inte lika utvecklade lagar och dömde efter vad ögat såg”.
Med detta sagt, som det heter nu för tiden, ville jag visa att människors beteenden i förhållande till var de bor varit en viktig pusselbit i förståelsen av den jord vi lever på.
Tar vi det här lite med jordnära och amatörfilosofiskt förefaller det rimligt att den som lever i ett klimat där varje dag är den andra lik har en annan syn på tillvaron än den, som vilken dag som helst, kan drabbas av kraftigt snöfall och kyla.
För de som var här innan oss innebar årstiderna att det alltid var något som måste bli gjort innan nästa årstid kommer.
Det kan ha varit vedhuggning, sådd, sommarbad, skörd eller jakt och slakt inför kommande vinter.
Gjordes inte det överlevde de inte.
Om det är tur, otur eller skicklighet låter jag vara osagt.
Mycket av alla dessa måsten har undantagits oss nu levande genom teknisk och ekonomisk utveckling.
Mat är ett orosmoment för få liksom värme och tak över huvudet – men lik förbaskat är vi påverkade av årstiderna som kommer och går.
”Nu skall minsann det där bli gjort denna höst”
Många, inte minst människor på landsbygden, har sitt leverne starkt förknippat till årstiderna.
Kort blev långt men jag ser alltid fram emot kommande årstid.
Nu skall minsann det där bli gjort denna höst.
”Det skall fiskas…”
Vi skall ta hand om äpplen och päron på ett mer organiserat sätt. Jag ska gräva till det där som skulle grävts förra året.
Det skall fiskas och förberedas inför kommande jaktsäsong.
Om det blir av återstår att se – annars kommer det alltid en ny höst.
Genrebild: Freepik
