OSKARSHAMN
”Å, å, å tjejer”.
Medlemmarna i damkören Ladies Only höjer sina röster och hyllar den kvinnliga rösträtten och den fullt utbyggda demokratin.
Oskarshamns-Nytt besöker Kulturhuset onsdagskvällen den 22 januari. Konsthallen är fylld till brädden. Många extrastolar har satts in. Omkring hundra personer är här för att njuta av Ladies Onlys specialkomponerade drama- och kampsångsföreställning, som hålls inom ramen för demokratifirandet. Körmedlemmarna gör entré i vackra hattar och svarta, tidsenliga kläder. Så här såg många 1900-talsdamer ut under den första stora organiserade kvinnorörelsen, rösträttsrörelsen, för drygt hundra år sedan.
Föreställningen inleds med en vers av ”Du gamla du fria”. Det var vanligt att kvinnorna sjöng den på mötena under rösträttskampen.
Ladies Only fortsätter med ”Balladen om Kata Dahlström”, ”Kvinnornas medborgarrättssång” (läses), ”Murarhantlangerskornas strejk”, ”Flickorna på Snöraholm”, ”Visan om Malin Häggström (från Burträsk)” – även kallad ”Fisken i snön”, ”Ifjol så gick jag med herrarna i hagen” samt ”Rebellflickan” (Joe Hill).
Efter pausen är det dags för andra bullar. Ladies Only-medlemmarna kommer ut i 70-talskläder, näbbstövlar, klut på huvudena och demonstrationsplakat i händerna. Publiken får höra ”Vi är många” som ingångsmusik.
Sedan följer ”Befrielsen är nära”, ”Hanna från Arlöv”, ”Faellesång”, ”Ingen kommer undan politiken” och ”Vi måste höja våra röster (Å, å, å tjejer)”.
Kampsångerna varvas med rena faktauppgifter. I kören finns Ann Hammar och Helene Hasselgren. Duon var mycket engagerad i kvinnorörelsen i Oskarshamn under många år. De har mycket att berätta om. Efteråt pratar vår tidning med Helene Hasselgren, som är ordförande i Ladies Only.
– Under 1970-talet kom den andra stora, organiserade, kvinnorörelsen i Sverige. Det var den andra vågen – och Grupp 8 startades i Stockholm. Det spred sig. Oskarshamns kvinnogrupp bildades 1976 och vi var med i Grupp 8. Vi var väldigt aktiva under 70- och 80-talen. Studiecirklar anordnades och vi gjorde en tidning om kvinnor i Oskarshamn. Och vi var med i radion. Vi pratade om kvinnors villkor på olika sätt.
– Vi hade en socialistisk grund – men vi var partipolitiskt obundna. Vi lade vårt fokus på kvinnofrågorna – och vi samarbetade med flera olika politiska inriktningar. På internationella kvinnodagen, den 8 mars, kunde vi exempelvis samarbeta med Centerkvinnorna och de liberala kvinnorna i Fredrika Bremer-förbundet, berättar Helene Hasselgren.
Kampen handlade, bland annat, om lika lön för lika arbete och utbyggd barnomsorg (som var en nödvändighet om kvinnorna skulle kunna ge sig ut i arbetslivet). Kvinnorna kämpade också mot pornografin, prostitutionen och mäns våld mot kvinnor.
– Mycket har absolut blivit bättre under de senaste 40 åren. Jag tänker exempelvis på barnomsorgen, som är ett absolut krav överallt. Det är något man har rätt till i dag, säger Helene Hasselgren, som tillsammans med Ann Hammar och åtta kvinnor till var med och startade kvinnojouren i Oskarshamn 1982.
– Vi var väldigt måna om att de som engagerade sig i kvinnogruppen och kvinnojouren hade de rätta kunskaperna. Man var tvungen att vara med på en studiecirkel för att kunna bli medlem – och det gällde både kvinnogruppen och kvinnojouren. I kvinnogruppen handlade det om frihet, jämlikhet och systerskap. Kvinnornas villkor lyftes fram.
– Jouren hade också en introduktionsstudiecirkel. Man fick läsa boken ”Skylla sig själv” (en bok om våldtäkt, av Maria-Pia Boëthius, från 1976). Synen på den tiden var att kvinnan fick skylla sig själv. Idag fattar man inte att man tänkte så, men så var det då, säger Helene Hasselgren.
Hon berättar att kvinnogruppens verksamhet rann ut i sanden med tiden – och kvinnojouren lades ned för två år sedan.
Vad återstår i kvinnokampen, som du ser det?
– Jag tycker att både kvinnor och män måste jobba med sina attityder. Kvinnor räknas inte på samma sätt som män. Kvinnofrågor har lägre prioritet. Man ser skillnader inom kulturen och idrotten, exempelvis. Och inom mediernas nyhetsbevakning. Inom idrotten finns det enorma skillnader. Jag läste att en manlig hockeyspelare på elitnivå tjänar cirka 120 000 kronor i snitt i månaden – och en kvinnlig hockeyspelare på elitnivå får bara 5 000 kronor i månaden i snitt.
– Nej, vi är inte jämställda än.
– Och en del män, inte alla, tycker fortfarande att det är okej att klappa kvinnor på rumpan och kommentera kvinnors bröst och utseende, säger Helene Hasselgren, som berättar att Ladies Only härnäst kommer att framträda på internationella kvinnodagen, i Kyrkans hus i Oskarshamn (det är Oskarshamns internationella kvinnoförening Olivia som arrangerar).
– Då ska vi sjunga en del av de här kampsångerna igen.
Helene Hasselgren berättar att kören har drygt 20 medlemmar i nuläget.
– Och vi tar gärna emot fler.
Ladies Only har funnits sedan 1998. Anna Rosén var den första körledaren. I dag är det Stina Brockman som tränar kören.
– Vi har roligt. Det ger mycket energi att sjunga i kör, säger Helene Hasselgren.
TEXT & FOTO
Peter A Rosén
redaktionen@oskarshamnsnytt.se
072-277 89 77
Cirka hundra personer såg Ladies Onlys specialkomponerade drama- och kampsångsföreställning i konsthallen i Kulturhuset i Oskarshamn.
Chefredaktör & ansvarig utgivare
