Wolter Stackelberg:  ”Jag tror inte att jag kommer att sakna Stefan”

Wolter Stackelberg: ”Jag tror inte att jag kommer att sakna Stefan”

2021-08-24 Av av Wolter Stackelberg

KRÖNIKA

Åldrandets kranka blekhet och tillvaknande.

Det här med att åldras är inget som är värt någon större tankemöda förrän det är för sent.

När man sitter där och har lite svårt att resa sig, upptäcker att vännerna omkring en har blivit väldigt gamla och helt plötsligt inser att man behåller sin plats i kön när någon äldre närstående gått bort och att det därmed inte finns någon före.

”Då kommer insikten som en blixt från klar himmel”

WOLTER STACKELBERG, KRÖNIKÖR

Då kommer insikten som en blixt från klar himmel.

När jag var i lokalpolitiken för sisådär 20-25 år sedan fick jag mig ofta sagt att ”du är ju så ung” med en tänkt liten klapp på huvudet i illa dold härskarteknikanda.

”Förbereds för soptippen”

Sen blev det ”55-plus”, vilket är en milstolpe varefter man mer eller mindre förbereds för soptippen.

Mellan ”ung” och ”soptippen” ingenting.

Inga beundrande tillmälen av arten ”du är ju i din krafts dagar”, ”toppen av livet” eller så.

Bara ett inte från såväl yngre som äldre.

Lite då och då inträffar det saker som sätter åldrandet på sin spets.

Jag menar inte det allt mer bristande namn- eller korttidsminnet men väl att åren går fortare och fortare eller att barn och barnbarn växer och utvecklas.

”Jag har alltid varit intresserad av sport och idrott”

För egen del skall jag delge Dig några milstolpar.

– Jag har alltid varit intresserad av sport och idrott. Självklart var det några framstående idrottsmän och idrottskvinnor som väckte extra intresse, typ Assar Rönnlund och Barbro Martinsson – om ni kommer ihåg dem.

– Det var en milstolpe när stjärnorna helt plötsligt var i samma ålder. De berömda 56:orna var förvisso ett år äldre men lät sig lätt identifieras med. Sen gick det fort. Åldersklyftorna i sportvärlden vidgades med en obetvinglig fart.

– I politiken har det tagit längre tid att möta sitt öde. Olof Palme, Gösta Boman Gunnar Sträng Kjell Olof Fäldt var gubbar i föräldrarnas ålder. Annat var det med Mona Sahlin som i unga år dök upp i riksdagen. Bara några månader äldre än jag – vilket gick som det gick.
Efter Mona har det passerat allt fler mer eller mindre framgångsrika politiker typ Fredrik Reinfeldt och Pär Nuder, som inte råkat födas så tidigt som jag.


Men så kom Stefan Löfven, fyra dagar yngre än jag. Faan, tänkte jag. Nu är man till och med statsministern yngre!
Nu har han förkunnat sin avgång eller snarare, som jag tror, sparken.

Pensionering eller tillbakadragande med hustru Ulla – vad vet jag. Aldrig mer kommer jag att vara yngre än statsministern, om vi inte gör en ”Amerikanare” och tillsätter någon som fiskats upp från ett äldreboende någonstans.

Jag tror inte att jag kommer att sakna Stefan även om osvuret är bäst.

Som samtida kan det finnas anledning att reflektera lite över vilken statsminister vi haft egentligen.

På min tid var det inte så vanligt att gå vidare till gymnasiet, i alla fall inte här ute på landsbygden. Det var de med ”läshuve” som fortsatte sin skolgång i några år till.

”Betraktades något hånfullt”

Trots att vi redan utsatts för pedagogiska experiment som slopad grammatik och mängdlära så var det ”finast” att gå naturvetenskaplig linje.

De som valde tvåårigt i allmänhet och social linje i synnerhet betraktades något hånfullt.

I 17-18 årsåldern var det obligatorisk mönstring av den manliga delen av befolkningen.

Då vändes och vreds det på var och en av oss, såväl fysiskt som psykiskt.

Försvaret valde ut sina soldater efter en noga utarbetad mall där utfallet spände mellan ”malaj” och ”plutonsbefäl”.

Malaj blev den som enligt försvarets kravspecifikation begåvats för enklare sysslor eller den som ”straffade” ut sig av ren lathet.

”De som valdes ut som blivande plutonbefäl var ofta någorlunda vältränade med hyfsat betyg från en treårig gymnasielinje”

De som valdes ut som blivande plutonsbefäl var ofta någorlunda vältränade med hyfsat betyg från en treårig gymnasielinje.


Därefter bar det av till högskolan och ut i arbetslivet. Vid intervjuer frågades man tidigt var man gjort lumpen eller om man rent av fortsatt som reservofficer. Först därefter avhandlades trivialiteter som betyg och andra meriter.

Med detta vill jag ha sagt att min åldersgrupp antagligen är den sista som bedömts efter tämligen fasta mallar. Det skilde sig naturligtvis från yrke till yrke.

”Kommit förvånansvärt långt”


Vad gäller vår statsminister så kan jag konstatera att han jämte många av hans kollegor kommit förvånansvärt långt med mycket svaga meriter i bagaget, efter dåtidens mått.

Den stora frågan blir om denna trend håller i sig och om Socialdemokraterna fortsätter på den inslagna vägen, det saknas tyvärr inte kandidater.

Väljer de finansministern bryts traditionen då hon, förutom att vara kvinna och därmed skulle bli den första kvinnliga statsministern, har en gedigen ekonomisk utbildning och kunskap i ryggen.


Räcker det för att få styra landet eller kommer övriga med vassa gatuarmbågar att manövrera ut henne? Vi får se.

I dag är det årsdagen av Plutos degradering (från planet till dvärgplanet) – om du inte visste det.

Foto: Sveriges Riksdag

Dela gärna artikeln: