SÖNDAGSKRÖNIKAN
Det har blivit dags att dela ut årets ”Gnagust-pris”.
En enhällig jury bestående av chefredaktören och undertecknad har beslutat att ge årets utmärkelse till ”Tyrannosaurus Tosse”, också känd som ”Vampyrvalpen”.
För uthålligt bitande, nafsande och emellanåt huggande ges detta pris till årets enda tävlande.
Nedräkningen har börjat
Nedräkningen till dagen då valptänderna ramlar ut och de permanenta tänderna är på plats har börjat.
Allt utom de för ändamålet inköpta tuggbenen lockar valpen att visa vad hans tänder går för.
Joggingbyxor och jeans bärs från morgon till kväll, då inget annat kan klara de sylvassa gaddarna.
Strumpbyxor och bara ben har ingen chans mot vampyrens välvässade huggtänder.
Dock klarar min högra vad attackerna lite bättre än min vänstra dito, då jag har nedsatt känsel i höger ben efter mina problem med ryggen för dryga tre år sedan.
Inget ont som inte har något gott med sig med andra ord.
”Valpens förmåga att lyssna och lära är på frammarsch”
Caroline Andersson, krönikör
Att vara nybliven matte till en valp har visat sig vara exakt så utmattande och uppiggande som jag trodde.
Nätterna då jag får sova ostörd av en gnällig valp med behov av att kissa klockan tre blir allt fler.
Och promenaderna jag tar varje dag är korta, men många.
Valpens förmåga att lyssna och lära är också på frammarsch.
”Tosses tankar”
Bli inte förvånade om det dyker upp en krönika författad av vår egensinnige Gnagustvinnare endera dagen.
Jag tycker mig ha hört honom tissla och tassla med husse om att få eget utrymme här i tidningen.
”Tosses tankar” tror jag han tänkte kalla sitt bidrag till läsningen.
Han tänker sätta tänderna i de ämnen som även Nalle höll högt: bristen på papperskorgar i kvarteret och fria bajspåsar på fler ställen i stan.
Med tiden kommer han säkert bredda sin repertoar, men alla är vi valpar i början, eller hur man brukar säga.
Förmågan att hålla sig till ämnet har inte riktigt utvecklats än.
Tills dess får ni nöja er med mina enkla funderingar om stort och smått.
Tass på er alla läsare, önskar Tosse och hans flock.
Han ville tvunget ha sista ordet…
