Endast två politiker har pratat med Birgitta Nylund: ”Det är skrämmande”

Endast två politiker har pratat med Birgitta Nylund: ”Det är skrämmande”

2020-07-07 1 av Peter A Rosén

OSKARSHAMN

– Jag har erbjudit mig att vara bollplank åt de styrande politikerna. Det kostar inte ett öre. Hittills är det bara två politiker som har pratat med mig. Ingen annan har hört av sig. Jag tycker att det är skrämmande, säger Birgitta Nylund, som bor på Solbacka i Oskarshamn.

Socialnämndsledamöterna Leif Axelsson (SD) och Ulla Bengzon (SD) pratar med Birgitta Nylund utanför äldreboendet på tisdagen.

Ulla Bengzon (SD), Leif Axelsson (SD) och Birgitta Nylund, utanför Solbacka i Oskarshamn.

Leif Axelsson och Ulla Bengzon har reagerat på artikeln i Oskarshamns-Nytt, där Birgitta Nylund kritiserar den nuvarande vikariesituationen på Solbacka.

”Ett underbetyg”

– Ett underbetyg till den styrande majoriteten. Mycket dåligt. En sådan här äldreomsorg vill inte jag ha, säger Leif Axelsson.

Han håller med Birgitta Nylund om att politikerna borde besöka verksamheterna betydligt oftare.

– Men vi får ju inte åka ut till boendena. Det har majoritetspartierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, bestämt. Det är så galet. Vi vill träffa boende och personal. Vi vill se hur det ser ut. Vi vill skaffa oss en egen uppfattning. Men majoriteten har bestämt att socialnämndspolitikerna endast får genomföra besök i verksamheterna på bestämda dagar.

”Inte klokt”

– Och då ska någon annan bestämma vart jag och Ulla, och de andra, ska gå. En enhetschef ska dessutom vara med när vi pratar med boende och personal. Det är ju inte klokt, med tanke på att socialnämndens politiker är ytterst ansvariga för verksamheten, säger Leif Axelsson.

Han frågar Birgitta Nylund om några politiker eller tjänstemän, på den högre nivån, har varit på Solbacka och hälsat på henne.

– Nej, ingen har varit här. Ni är de två första politikerna som jag pratar med, svarar hon.

Birgitta Nylund är irriterad över att makthavarna lägger allt på en miniminivå när det gäller äldreomsorgen.

– Det är skrämmande. Och vi ser nu tydligt att det inte fungerar med en miniminivå under en pandemi, betonar hon.

– Man kan snart inte prata om äldreomsorg längre. Det handlar snarare om äldrevård. Sunda förnuftet säger ju att när människor börjar komma upp i 100-årsåldern, så är de inte friska längre. Tanken med ädelreformen (som gav kommunerna ansvaret för äldreomsorgen, reds. anm.) var god – jag jobbade fackligt då – men det såg så annorlunda ut på den tiden. Det var ju 1992, säger Birgitta Nylund.

Leif Axelsson undrar om hon har fått vara med och svara på enkäter och frågor från verksamhetsledningen.

– Nej, jag har inte sett någon enkät sedan jag flyttade in för sex år sedan.

Leif Axelsson undrar också om Birgitta Nylund kan påverka innehållet i sin vardag.

– Ja, men det beror ju på att jag är jag och att jag är som jag är. Jag har en bestämd uppfattning och ingen kan köra över mig. Men jag tänker hela tiden på dem som är betydligt äldre än jag. De har inte den förmågan.

– Som det är nu, med pandemin, så kommer inte anhöriga heller till tals. De får inte ens komma in här, säger Birgitta Nylund.

”Rosenrasande”

– Jag är rosenrasande, i grund och botten, över hur det ser ut. Så länge jag orkar och kan så ska jag kämpa med näbbar och klor – både för min egen del och för de gamlas del.

– Jag blev både upprörd och glad när jag läste om dig i ON, Birgitta. Upprörd för att jag tänker att varken Birgitta, eller någon annan, ska behöva ha det så här. Glad för att du törs ta bladet från munnen och säga hur det ligger till. För det vill vi veta, säger Leif Axelsson.

– Det är vi som bestämmer. Det är politikerna som bestämmer. Det är definitivt inte socialchefen. Hon jobbar i en politiskt styrd organisation. Vi fattar besluten, understryker han.

– Det är olyckligt att verksamheten styrs av socionomer. De har inga kunskaper om vården, säger Birgitta Nylund.

Hon befarar att hon uppfattas som obekväm och besvärlig i mångas ögon.

– Men man får vara besvärlig – och man ska vara det. Jag skiter högaktningsfullt i vad andra tycker om det, säger hon.

– För ett par år sedan behövde jag duschhjälp. Jag fick duscha två dagar i veckan. Jag överklagade och fick till svar att det anses vara skäligt. Sedan fick jag andra problem och en annan biståndshandläggare – och då fick jag duscha tre gånger i veckan. Just nu klarar jag ganska mycket själv. Men jag störtdyker ibland. Sådan är verkligheten.

”Vill duscha när jag vill”

– Jag vill inte ha en sådan äldreomsorg, där någon bestämmer att jag ska duscha måndagar och onsdagar. Jag vill duscha när jag vill, säger Leif Axelsson.

Han undrar varför rättigheterna ska bli färre bara för att man flyttar in på ett äldreboende.

– Individens vilja ska styra. Och äldreomsorgen måste få kosta. Skola, vård och omsorg måste få kosta, säger Leif Axelsson.

– Hamnsaneringen får kosta – men vård, nej, då får det inte kosta, inflikar Birgitta Nylund.

– Äldreomsorgen måste ha utbildad personal, säger Ulla Bengzon.

TEXT & FOTO

Peter A Rosén

peter@oskarshamns-nytt.se