Birgitta Nylund är rosenrasande på Oskarshamns kommun

Birgitta Nylund är rosenrasande på Oskarshamns kommun

2020-06-06 1 av Peter A Rosén


OSKARSHAMN

– Att Oskarshamns kommun kan göra så här mot gamla människor. Det är fruktansvärt, tycker jag.

Det säger Birgitta Nylund, som är ”rosenrasande”.

Hon bor på trygghetsboendet Solbacka i Oskarshamn – och vår tidning pratar med henne på nationaldagen.

I måndags, den 1 juni, sjösatte kommunen en organisationsförändring, som berör både Solbacka och hemtjänstområdet Terrassen.

– En förändring som bara har skapat ett väldigt rörigt kaos – både för personalen och för oss som bor på Solbacka, säger Birgitta.

Hon berättar att medborgarna som bor på boendet inte kan nå personalen på samma sätt som förut.

”En helt okänd person”

– När vi trycker på larmet, så hamnar vi hos en larmcentral i Örebro – där vi ska framföra vårt budskap till en helt okänd person. Den personen ska sedan ringa upp någon i hemtjänstgruppen Terrassen som har en larmtelefon. Och den personen ska sedan hitta någon som kan hjälpa den som har larmat på Solbacka. Vi känner inte personalen inom hemtjänstgruppen – och de känner inte oss.

– Den 1 maj ramlade jag på toaletten och slog i golvet. Jag bröt ena handleden. Men när jag larmade, så var personalen här på Solbacka på plats inom några minuter. I och med förändringen från och med den 1 juni, så tror jag inte att vi kan få akut hjälp längre.

– Nu får vi vänta mellan 20 och 30 minuter innan hjälpen kommer. Vi kan inte längre få direktkontakt med personalen på Solbacka.

Birgitta är rörelsehämmad och rullstolsburen. Hon får hjälp på fastslagna klockslag – men hon är även i behov av hjälp med vardagliga småsaker. Och hon måste trycka på larmknappen för att få den hjälpen.

– Innan den 1 juni var det bara att larma när jag behövde lite hjälp. Personalen här på Solbacka kom direkt. Och jag fick väldigt bra hjälp. Personalen kände mig och visste hur de skulle bete sig. Nu är de flesta okända för mig – och jag är okänd för dem.

– De har slagit ihop personalen på Solbacka och Terrassen på grund av att det har varit brist på personal. Men nu slutar flera stycken – och därmed kommer man ändå att ha personalbrist efter sommaren. Jag förstår inte vad man har vunnit på det här.

Birgitta tycker, trots allt, att det är helt okej att kommunen utsätter henne för detta.

”De leker med gamla människor”

– Jag står ut med det. Det här drabbar inte mig – jag vet vilka jag ska kontakta. Jag kan ringa till cheferna och skälla ut dem för kung och fosterland. Jag har fortfarande något år kvar till 70 – men flera av de andra som bor här har inte den möjligheten. De är runt 100 år gamla. Hur kan kommunen göra så här mot dem?

– De leker med gamla människor. Det borde inte vara tillåtet att göra så här. Varför kan vi inte ha samma upplägg som man har på Elefanten, där all personal är samlad i huset?

– Istället slösar man med en massa tid, i och med att personalen måste lägga en hel del tid på transporter mellan Kapellvägen och Solbacka. Och de har inga transportmedel. Det är apostlahästarna och cykel som gäller.

Birgitta vågar knappt tänka på hur det ska bli under semesterperioderna i sommar.

”Jag bävar”

– Jag har ingen aning om hur mycket ovan personal som kommunen har valt att ta in. Jag bävar.

– Jag har själv arbetat som sjuksköterska och jag har varit chef för cirka 300 personer – vilket innebär att jag är van vid att organisera saker och ting. Men här kan man inte ens stava till ordet organisation.

Birgitta berättar dessutom att de boende inte har fått någon information uppifrån om organisationsförändringen.

– Den enda informationen som de har fått, ja, den har de fått från orolig personal. Man behöver inte vara speciellt intelligent för att förstå att det inte är bra.

Birgitta konstaterar att kommunen har bundit ris åt egen rygg.

– Man slår inte sönder en organisation som fungerar. Det gör man bara inte.

”Slöseri med skattepengar”

Birgitta undrar också hur kommunen har tänkt när det gäller den omgjorda foajén på Solbacka.

– Hur mycket har det kostat? Det är slöseri med skattepengar, anser jag. Den används inte av någon. Den står helt tom dag ut och dag in. Kanske har de tänkt att vi ska sitta där och dricka kaffe med våra anhöriga. Men varför skulle vi sitta där och fika när vi kan sitta i våra lägenheter?

TEXT

Peter A Rosén

peter@oskarshamns-nytt.se

Birgitta Nylund.