LÖRDAGSKRÖNIKAN
Så då fick vi en riktig vinter även här nere i de södra delarna av vårt avlånga land. Både rejält kallt och snö – när solen är framme är landskapet som ett vykort.
Men visst är det så att nollgradigt och fuktigt nästan känns kallare eller råare än minus fjorton.
Jag är, som tur är, sedan barnsben van vid fuktiga och kalla vintrar vid Öresund. Brrr…
Kylan för ju också med sig ett större behov av värme och som ett brev på posten, eller som vindkraftverk ur jorden dyker diskussionen om vår energiförsörjning och våra elpriser upp igen.
“Galet egentligen”
Jag vet att jag till viss del riskerar att upprepa mig själv för jag vet att jag skrivit om el och energi tidigare i flera lördagstexter. Men jag må vara förlåten om jag inte kommer ihåg exakt vad jag skrivit eftersom det ändå i början av februari är fyra år sedan jag skrev den första texten i Oskarshamns-Nytt. Galet egentligen hur många texter det blivit sedan dess…
Vi kan ju konstatera att energiproduktionen i Sverige har förändrats rejält under de senaste decennierna, det känner jag att jag kan skriva utan att sticka ut hakan eller hänvisa till några specifika källor.
Vi har lyckats se till att vi inte längre klarar en rejäl vinter utan att importera el och vi har lyckats öka kostnaderna för alla som är beroende av el – alltså för alla svenska medborgare. De enda som verkar ha tjänat på alla förändringar är elbolagen. De som sitter i ledande positioner där ägnar nog inte kommande elräkningar någon oroande tanke.
Många andra i vårt land funderar på hur dyr elräkningen blir och vad de totala utgifterna för hushållet ska uppgå till den här månaden. Matpriser, drivmedel, räntor och hyror är inte billiga heller – allt hänger ju ihop.
“Inte konstigt”
Inte konstigt att det dyker upp många artiklar och reportage om familjer som har svårt att få pengarna att räcka till.
Inte minst dribblas det hit och dit med elpriserna och nu rapporterar medierna dagligen om hur priset förändras precis som drivmedelspriserna gör. ”Det går upp så går det ner” som det heter i visan – jo, det är minst sagt ostadigt och alltid verka det finnas någon faktor som gör att det blir dyrare.
Jag roade mig med att kontrollera mina totala elräkningar bakåt i tiden och trots att jag haft i stort sett samma förbrukning har kostnaderna ökat rejält om man jämför med exempelvis 2016. När det var som dyrast var summan mer än det dubbla. Säger en del om skatter, certifikat och nätavgifter…
En massa påslag som påverkar din kostnad mer än din förbrukning.
Men nu till energiförsörjningsfrågan. Som brukligt är blir det ju kallare under den här tiden av året och då behövs det mer el, vilket verkar bli lite av en överraskning för samhället – åtminstone för systemet som ska försörja Sverige med tillräckligt mycket av varan.
I veckan fick jag till mig att vi var tvungna att importera el motsvarande två kärnkraftverk för att täcka upp landets behov vissa dagar.
Sverige är alltså inte självförsörjande på el…
Inte bra.
I tider där man uppmanar svenska folket att förbereda sig för att det kan bli krig i Sverige (men samtidigt inte vill att folk ska hamstra varor – dubbla budskap?), är vi alltså beroende av andra länders elproduktion. Det finns säkert andra saker vi inte heller är självförsörjande på, men elproduktion är ju en basal sak.
“Vad hände?”
De flesta av oss minns ändå en tid med stabil svensk elproduktion och stabila, billiga elpriser.
Vad hände egentligen?
Ur ett konsumentperspektiv ter det sig märkligt att stänga kärnkraftverk och satsa på mer osäkra energialternativ när man redan vet att de fossila alternativen inte är just ett alternativ.
1980 hade vi en folkomröstning som gav resultatet att kärnkraften skulle avvecklas på 25 år. ”Avveckla – men med förnuft” hette det.
Man tänkte att 25 år var en lång tid och att man borde hitta andra alternativ som ersättning. Nu vet vi att utvecklingen inte gick så fort och att man trots det avvecklat kärnkraft i Sverige. För tillfället ter det sig inte speciellt vettigt med tanke på de elförsörjningsproblem vi har.
Nu måste jag ju flika in att kärnkraften naturligtvis har sina nackdelar, och inga små sådana heller, men så är det ju med allt. Det finns plus och det finns minus.
En gång i tiden var jag också för en nedläggning av kärnkraften, men det är jag inte längre.
Tills det finns något alternativ som inte är beroende av vissa väderförutsättningar för sin elproduktion bör vi bevara och kanske återställa en del av den kärnkraft vi hade.
Även om nu en del reaktorer står still då och då för underhåll så bör det ändå bli en stabilare och mer säker elproduktion. Man kan förresten fundera över om elbolagen styr reparationer till perioder med hög elförbrukning för att kunna trissa upp priset.
Vindkraften ser jag inte som mer än på sin höjd ett komplement till annan elproduktion. Det är ju bara att se hur mycket, läs ”hur lite”, den bidrar med under kalla och vindsnåla vinterdagar.
Vi konsumenter tjänar inte mycket på vindkraften, elpriserna lär inte sjunka på grund av den, det är nog mest markägare och de i många fall utländska ägarbolagen som tar hand om vinsterna.
“Är fula”
Den estetiska aspekten får man inte heller glömma, vindkraftsparker är fula, tar stor plats och förstör på det sättet naturvärden. Djur- och växtliv påverkas också.
Nåja, oavsett hur vi får vår el, eller om det är mycket vind eller inte så är det vi konsumenter som blir blåsta – det är nämligen vi som vackert får betala vad det kostar. Vi har inte så mycket val.
Och bara för att understryka problemet så kommer i skrivande stund en ny artikel i flödet; ”RÅDET: Duscha innan helgen – två kärnkraftverk går på halvfart, räkna därför med högre elpriser”.
Ja, vad ska man säga…
Hoppas ni får en bra helg och att ni duschade igår kväll så ni kan lukta lite gott hela helgen.
Allt gott!
/Thomas
Genrebild: Freepik
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.