INSÄNDARE

Med anledning av IK Oskarshamns förlustmatch i Luleå på lördagskvällen, så tror jag att det nu är dags att ställa några kritiska frågor.

Man behöver nog inte ha gått alla tränarkurser hos ishockeyförbundet för att tämligen klart se bristerna.

Även en blind höna kan ibland finna ett korn.

Är Martin Filander fortfarande verkligen rätt man att coacha IKO?

Han var det de två tidigare säsongerna, men även då såg man tecken på de stora spelmässiga och taktiska svagheter som IKO har idag.

Nu mer djupgående än tidigare och om moraset fortsätter så kommer IKO säkert att flyttas ner efter denna säsong – kurvan är sådan – för att, som det ofta går, därefter inte komma tillbaka med de resurser som detta då kräver. I en sådan situation är IKO tämligen chanslöst.

Man kanske då också påbörjat bygget av en ny arena, men med ett lag som får det tufft till och med i allsvenskan…

Tanken går till vad som hände med och i Karlskrona…

1. ALLA lag, utan undantag, har nu lärt sig IKO:s ”självmordstaktik” i den första perioden. Motståndarlagen forecheckar intensivt på backarna, tvingar ut dem i hörnen och är två på en i de fasta kampsituationerna och vinner därmed oftast pucken. IKO:s backar hinner inte med i puckförflyttningen därefter utan blir kvar på halvdistans och forwards hamnar i ett mellanläge mitt i den egna zonen, där en av dem därefter försöker hindra spelfördelningen mellan backarna och motståndarnas forwards. Så gott som alltid helt utan resultat. Det blir egentligen ett 5 mot 4-spel hela tiden i stora delar av matcherna, på grund av att IKO:s 1:a egentligen inte deltar i spelet. Han åker bara lite fram och tillbaka viftandes med klubban på isen och motståndarnas backar har ingen som helst press på sig innanför IKO:s blå! De är alltid oattackerade därför att bara en av IKO:s forwards attackerar – men denne är på mellanhand. Varför attackeras inte bägge backarna av varsin forward? Är IKO:s backar plus en forward som försvarar djupt så dåliga att de inte klarar av 3 mot 3-spel i egen zon, när dessutom två av IKO:s forwards försöker screena bort motståndarnas backar?
2. Den intensiva  forecheckingen i den första perioden, i varje match, i kombination med IKO:s taktik att spela in pucken från hörnen mot en väntande forward framför mål, eller mitt i egen zon, är oerhört lätt att genomskåda och det är enkelt att skära av passningarna med fart och fysik och passen blir oftast orkeslösa, vilket nu alla lag vet. Enkelt att genomskåda och väldigt stereotypt och vad värre är, IKO vänder därför numera spelet alltmer sällan.
3. Det finns inga backar i världen, inte ens de främsta i NHL, som klarar av Filanders rätt enkelspåriga taktik som nämns i 1 och 2 ovan. Utan uppspel utmed sargen, utan offensiva crosspassningar från egen försvarszon till snabbt åkande forwards på kanterna och utan att ha som huvudambition att ALLTID få ut pucken ur egen zon under press (även om respiten blir tillfällig) – så att man i alla fall får tid att åtminstone samla sitt försvarsspel, förflytta sig upp i banan och därmed också undvika utvisningar (som är naturliga konsekvenser av den nuvarande  spelstilen/taktiken) – så är man ett lätt offer.
4. Uppspelen är inte heller i övrigt särskilt fartfyllda eller kreativa numera. ALLA motståndarlag har lärt sig att IKO bara anfaller på två sätt. Det ena är med två eller t.o.m tre forwards på linje i mitten, så motståndarna täpper till där med tre spelare och vet då att flankerna är ofarliga. Inga IKO-backar vågar ta den åkningen därför att det skulle öppna upp helt bakåt när de tre i mitten fastnat på halvdistans. Den andra är när IKO inser att man inte kommer in i mitten, så börjar en back, eller forward, att på egen hand ändå, men utan fart, att kämpa sig in längs sargen, men utan några egentliga spelalternativ och utan att det uppstår någon farlighet. De ”avväpnas” lätt strax efter offensiv blå och motståndarna vänder spelet med 2–3 IKO-forwards på efterkälke i motståndarnas försvarszon. Backarna hinner inte heller med mot 2–3 forwards utan tvingas till holding, interferance och att trippa motståndarna i de fall som de inte går loss från backarna, vilket de ofta gör.
5. Backarna skjuter för sällan och för dåligt och det är väldigt sällan som någon forward skymmer och bökar framför motståndarmålet. Utan att känna till statistiken direkt så är IKO:s backar antagligen sammantaget de som gjort minst antal mål i SHL, men det beror nog inte bara på att man har svaga backar. Det beror lika mycket på att forwards inte är beredda att ”ta stryk” framför motståndarmålet och att forwards spelar för komplicerat och inte utnyttjar backarna (som dessutom måste styra spelet som backarna gör i de flesta andra SHL-lagen). I IKO finns ingen spelfördelande back utom David Quenneville och han är för fysiskt svag, har bristfällig och tafatt defensiv och är oftast för offensiv och ställer därför till med en ansenlig mängd baklängesmål.
6. IKO vinner ofta förlängningsperioden 3 mot 3 och är i topp i PP, därför att man har mycket duktiga forwards individuellt. Många mål är snygga, men i spel 5 mot 5 finns inte ytorna och det blir för komplicerat och svårt. Man når inte fram till några farligheter på grund av att det är för mycket folk som försvarar i en liten box och IKO-forwards blir för ”eleganta” och spelar sällan rakt och enkelt. Suomelas passningar till Karlkvist på kanten eller till Smejkal vid bortre stolpen i PP, är numera lika förutsägbara som att söndagar kommer efter lördagar och det blir allt färre mål därför att det har blivit för stereotypt. Snyggt på träning och i någon enstaka match, men alla vet nu om mönstret.
7. IKO gör inga mål i ”slottet”. Forwards agerar på en linje och ingen släpar och trycket framåt blir så osäkert och kortlivat att ingen back vågar gå fram med risk för att då bli kontrad.
8. IKO ”grisar” sällan eller aldrig till sig några mål framför motståndarkassen numera. Det saknas aggressivitet, intensitet och kanske även fysik (och vilja?) för att ta för sig och tvinga in pucken i mål. Snygga mål blir det ibland – men numera alltmer sällan – men ett ”grismål” är lika bra som ett elegant dito……
9. Man kan undra vilka direktiv som Filander och hans stab ger spelarna inför varje förstaperiod? Det ser ut exakt likadant i varje match. Dålig intensitet, ingen forechecking och initiativet lämnas över till motståndarna med mål som följd, efter någon eller några få minuter. Sedan kommer utvisningarna när man försöker freda sig från den fortsatta forecheckingen…

Någonting måste vara grundläggande fel i Filanders speluppläggning – för jag har svårt att tro att spelarna alltid är ”lata och loja” i varje förstaperiod. De ser tyvärr exakt likadana ut oavsett motstånd och oavsett om det är hemma- eller bortamatcher.

10. Nu har en tredjedel av serien gått och det är uppenbart att tre av de fyra kedjorna inte fungerar. Inte ens Dahlström och Engström – tidigare kanske Sveriges bästa ”spelförstörare” (för motståndarna) – får längre ut någonting alls av sitt tidigare spel. IKO har haft närmast identiskt lika kedjeformationer sedan start och det är oerhört förvånande, när spelet inte motsvarar vare sig förväntningarna eller spelarnas individuella kompetens inte kommer till sin rätt, så måste man skifta spelare mellan kedjorna för att få till en tillstymmelse av nytändning.

Jag tror verkligen att det nu är dags att mer offentligt börja ifrågasätta Filander, Fröberg och kanske även styrelsen?

Mot bakgrund av den snabbt försämrade resultatutvecklingen så är det styrelsens och dess ordförandes plikt att, likt i varje företag, kalla in VD/coachen och sportchefen till ett verkligt seriöst och allvarligt samtal och ifrågasätta det sätt som VD driver den operativa verksamheten på.

IKO är för viktigt för hela Oskarshamn, med omnejd, för att styrelsen, och i synnerhet ordföranden, inte ska avkräva snabba förändringar.

En VD/coach måste känna draget i nacken och att tidigare prestationer tillhör gårdagen.

Fastnar en VD/coach i sina egna hjulspår så bara måste man se till företagets/klubbens intressen och få till en förändring.

”Måste göra någonting”

Det finns inga garantier för att det alltid fungerar, men man måste göra någonting – för gör man inte det så fortsätter det bara att gå illa. Om något blivit fel och inte bara en gång, utan flera gånger, så blir det inte bättre för att man fortsätter att göra samma fel…

Det blir faktiskt inte bättre!

Avslutningsvis; det gör mig förvånad att Filander fortsätter med exakt samma taktik och utan några som helst förändringar i laget, trots att det nu inte fungerar.

Det har tyvärr blivit lika ”processtyrt” och ineffektivt som fotbollslandslaget under Janne Andersson.

Taktik som är oförändrad match efter match trots att den inte fungerar och också med Janne Anderssons repetitiva omdöme; ”Vi förlorade, men mycket var bra och det tar vi med oss till nästa match”.

Problemet är att varken Andersson eller Filander tar med sig någonting verkligt nyttigt från någonting och ändrar ingenting, för de är slavar under sin egen spelidé.

”Som gråberg”

Fasta i sin övertygelse som gråberg även om de kommer längre och längre från verkligheten och förlusterna ramlar på.

Det kan ju vara så att det nu även finns några av de bättre spelarna i IKO, med vana att spela i andra och bättre klubbar, som delar några av mina ovanstående synpunkter och för sig själv ställer frågan om Filanders spelidé verkligen är den rätta, men utan möjlighet att påverka.

Då känns det antagligen oengagerande och uppgivet. När detta händer, utan att någon åtgärd snabbt vidtas från styrelsen och/eller reaktion och ifrågasättande från medier, så kan det bara gå en väg. Utför.

Det är inte ens snällt eller respektfullt att låta bli. IKO betyder så väldigt mycket för staden, dess ekonomi och folket för att låta bli och Filander är säkert så klok och bra och visst, han bör fortsätta i IKO!

Fanatisk IKO-supporter

Redaktionen

redaktionen@oskarshamns-nytt.se