LÖRDAGSKRÖNIKAN

Så kom sommaren tillbaka. Vilket underbart väder det har varit i veckan!

Svala och lite disiga morgnar, varma och soliga dagar som sedan avslutas med riktigt ljumma kvällar innan solen går ner. Så härligt.

Om man nu inte tycker det är för varmt alltså…

Det finns ju alltid något att klaga på.

Vi har ju kunnat ägna oss åt att gnälla över det blöta vädret en hel del under senare delen av sommaren och början på hösten. Det har ju kommit en del nederbörd för att uttrycka sig milt, även om vi inte fått sådana kopiösa mängder som på andra håll i landet.

Men apropå det här med att gnälla på saker – visst är vi rätt bra på det? Jag har funderat på det ibland. I samtal med andra är det ofta att man hittar saker som man kan klaga på och gnälla över, det blir liksom det som själva samtalet kretsar kring.

Det behöver nödvändigtvis inte vara fel och jag är likadan själv, men man kan som sagt ibland undra om vi alla går runt och är lite så där lagom missnöjda och griniga hela tiden.

”Gemensam fiende”

Fast jag tror inte det. I stället kan det nog handla om en sorts social strategi där man hittar någon gemensam nämnare med andra man pratar med, alltså något man är missnöjd med som man kan förenas kring och börja gnälla över. Man hittar så att säga en gemensam ”fiende” som förenar.

Ta bara det här med vädret. För det första så är vi svenskar helt makalösa på att prata väder när vi träffas. Det är så enkelt; antingen är det för varmt, för kallt, för regnigt, för torrt eller för blåsigt eller… ja ni förstår.

Som inflyttad i Oskarshamn hör och läser jag ibland att invånarna här anses vara lite extra gnälliga. Mestadels är det faktiskt oskarshamnare som själva framför den åsikten. Nu tror jag inte att det är så, folk här i stan är nog inte mer benägna att gnälla än människor i övriga delar av vårt avlånga land.

Finns det något att gnälla över i Oskarshamn då? Självklart. Det är bara att läsa lite nyheter eller insändare här på Oskarshamns-Nytt. Parkeringsavgifterna och nedskräpningen på återvinningsstationerna är två saker som återkommer gång efter annan bara för att nämna några exempel. Jag menar inte att det är obefogat och jag har väl själv också klagat på nämnda saker i något sammanhang.

Politiker från olika läger kritiserar också varandra till höger och vänster.

Sedan kan man visserligen kalla det just kritik eller kanske åsikter, men ibland är det bara ett annat ord för just gnäll.

Lite gnäll förenar

I skolan kan lite gnäll förena eleverna. Det är sedan gammalt. Skolmaten är ju alltid ett ämne för diskussion och att tycka att maten inte är god, redan innan man ens kommit in i matsalen, är väldigt vanligt. Väl därinne äter de flesta ändå med hyfsat god aptit.

På en matematiklektion i veckan var det också så att motståndet mot att arbeta med de utdelade uppgifterna både förbrödrade och försystrade. ”Jag orkar inte”, ”måste jag göra det här” och ”det är så tråkigt” var vanliga kommentarer. Detta var dock precis före den lunch som det ofta gnälls över och många kommenterade att de var hungriga.

Lärare är inte bättre än andra – vi kan också hitta saker att förenas kring och gnälla över.

Ekonomi, besparingar och tveksamma föreläsare på studiedagar är några.

Så är det nog faktiskt på de flesta arbetsplatser. Det finns alltid något som inte fungerar, ett organisatoriskt problem eller en chef man inte är nöjd med. Ett bekymmer som man kan enas kring.

Självklart behöver det ju inte vara fel att gnälla – vi måste ju reagera på riktiga problem och missförhållanden, man kan ju inte tiga om det finns bekymmer, men sedan måste man ju också göra något åt dem.

Men slentriangnället borde vi kanske försöka tona ner lite.

Vi har fantastisk mycket att vara tacksamma för och det finns många människor som har riktiga problem överallt i vårt samhälle.

”Fotbollslaget i mitt hjärta, Helsingborgs IF, riskerar att åka ner i division ett. Föreningen har skötts uselt de senaste dryga tio åren. Skäms!”

Thomas Wennerklint, krönikör

Som avslutning ska jag dock ändå själv ta tillfället i akt att gnälla på ett par saker:

• Fasen vad trött jag är på folk som inte kan köra i rondeller på ett vettigt sätt. Man blinkar när man ska UT ur rondellen! Om alla hade gjort det hade det sparat andra lite tid och även skapat en mer behaglig trafikrytm.
• Om hastighetsbegränsningen är 40 på en vägsträcka finns det en anledning till det, Kör inte fortare! Vägen från stan ut till Saltvik är ett praktexempel på att folk inte kan hålla 40.
• Inför varje val har alla partier ett mantra om att man ska satsa på vård, skola och omsorg. Mellan valen är dessa områden ändå alltid det första de styrande i en kommun väljer att spara in på. Vilket hyckleri!
• Fotbollslaget i mitt hjärta, Helsingborgs IF, riskerar att åka ner i division ett. Föreningen har skötts uselt de senaste dryga tio åren. Skäms!

Men vad har jag egentligen att gnälla över? För jag har det faktiskt otroligt bra och borde hålla klaffen och vara nöjd. Men återigen är det lite av en slentriangrej att klaga och min erfarenhet är att de som verkligen har riktiga orsaker att misströsta över tillvaron är de som har den mest positiva livssynen av alla.

Har det för bra?

Det verkar som om många av dem som har riktiga problem, som till exempel allvarliga sjukdomar, hittar ett sätt att se på livet som inte vi andra är förmögna att göra.

Vi kanske har det för bra och då hittar vi trivialiteter att haka upp oss på.

Ta hand om varandra i helgen och ta er ut i det fina vädret om ni nu inte tycker att det är för varmt, eller för ljust eller klibbigt…

Ha det gott!

/Thomas

Arkivfoto: Peter A Rosén (”Mittcirkeln” i Oskarshamn)