Fredagskrönikan: ”Man måste vara berusad”

Fredagskrönikan: ”Man måste vara berusad”

2021-01-01 0 av Peter A Rosén


FREDAGSKRÖNIKAN

Vill du se en hårt dålig film?

Ja, då föreslår jag den nya Jönssonligan-filmen: ”Se upp för Jönssonligan”.

Sämre rulle får man leta efter.

Skådespeleriet är uruselt och jag tror faktiskt inte att jag skrattade ordentligt en enda gång, trots att filmen är uppemot två timmar lång…

Den senaste Beck-filmen (”Döden i Samarra”) är i det närmaste lika dålig.

Tacka vet jag de gamla Jönssonligan-filmerna med fantastiske Gösta Ekman i huvudrollen. Svårslaget i den genren.

”Tajmat och klart”

Där var minsann allt tajmat och klart – in i minsta detalj.

Självklart, förstås.

De gjordes ju på 80-talet.

Det mesta var bättre på den tiden.

Sverige var ett jämlikare land och Beck-filmerna var ljusår bättre.

Bo Widerbergs mästerverk ”Mannen på taket” (med underbare Carl Gustaf Lindstedt i rollen som Martin Beck) är tveklöst den bästa snutfilmen genom tiderna i vårt land.

Jag älskar manuset, samhällskritiken, vemodet, det låga (verkliga) tempot, skådespeleriet (Sven Wollter är förbaskat bra i rollen som Kollberg) och tidsdokumentet (filmen gjordes 1976, samma år som jag föddes för övrigt).

Näst bäst

”Mannen från Mallorca” (med Sven Wollter och Tomas von Brömssen i de bärande rollerna) är den näst bästa kriminalaren i den blågula filmhistorien.

”Jävlar vad tomt det blev efter Gösta Ekman. Saknar honom väldigt mycket”

PETER A ROSÉN

Samhällskritiken och det högklassiska skådespeleriet finns där, precis som i ”Mannen på taket”.

Jag måste även säga att jag gillar Beck-filmerna från 90-talet, med Gösta Ekman som Martin Beck. Jävlar vad tomt det blev efter Gösta Ekman. Saknar honom väldigt mycket..

Vi har dammtorkat bokhyllorna och alla våra böcker och filmer, jag och Caroline.

Bästa tv-serien

Jag putsade givetvis lite extra på fodralen till ”Mannen på taket” och ”Mannen från Mallorca”. Ska passa på att se om dem i helgen, tänkte jag. Kan se dem hur många gånger som helst.

Just nu ser jag och Caroline om ”Hedebyborna” (definitivt den bästa tv-serien genom tiderna i Sverige).

Den är baserad på Sven Delblancs romansvit ”Hedeby” och manuset är riktigt vasst.

Klasskillnaderna på landsbygden före och efter andra världskriget speglas på ett ytterst träffsäkert sätt.

Här finns både allvaret och humorn och allt däremellan. Skådespeleriet är svårslaget.

”Resignera, Carl-Gustaf”

Allra bäst är Ingvar Kjellson i rollen som baronens kusin (”Mon cousin” – Carl-Sebastian Urse).

”Man måste vara berusad” och ”Resignera Carl-Gustaf, resignera”, är två av Mon cousins mest kända citat.

Ja, kort sagt – serien har allt.

Rollistan är helt otrolig.

Bland de största namnen hittar vi, förutom giganten Ingvar Kjellson, Per Myrberg (som baron Carl-Gustaf Urse), Lena Brogren (Louise Urse, född som grevinnan Kyhle), Helena Brodin (Signe Svensson), Anders Nyström (Sixten ”Slit och släp – aldrig är det något annat” Svensson), Nina Gunke (Märta, Svenssons dotter), Allan Svensson (Erik Gustafsson, rävfarmarns son), John Harryson (handlarn), Peter Harryson (Rulle, handlarns son), Kent Andersson (Ville Vingåker), Hans Strååt (Doktor Lundewall), Lauritz Falk (Müntzing, kamrer på Sparbanken), Per Grundén (”Sill-Selim” Zetterlind, disponent), Ingvar Hirdwall (Skomakar-Ludde), Tor Isedal (Nikodemus Johansson), Dan Sjögren (Fjärsman) och Jan Malmsjö (greve Kettil Kyhle, löjtnant i reserven).

Ja, jag får gåshud. Det är sanslöst välspelat. Och verklighetsförankrat.

”Raskens”, efter Vilhelm Mobergs roman, är naturligtvis en annan favorit i dvd-hyllan.

”Jag går väl för fan åt vilket jävla håll jag vill”

VILHELM MOBERGS RASKEN

Med Sven Wollter (en av mina stora skådespelarfavoriter) i huvudrollen.

– Jag går väl för fan åt vilket jävla håll jag vill, sa Rasken till Ida vid ett tillfälle.

Det citatet har blivit lite av mitt livsmotto.

Dallas och Svenska Hjärtan…

Jag har en del annat innehåll i dvd-hyllan också.

Här finns exempelvis hela ”Dallas”-serien. Jag älskar att följa familjerna Ewing och Barnes och alla de andra. Funderar på att se om den snart igen. Det tar ju ett tag, dock.

I dvd-hyllan finns även samtliga Beck-filmer (från Carl Gustaf Lindstedts dagar till Gösta Ekman och Peter Haber som Martin Beck).

När det gäller boxar/serier, så har jag även ”Varuhuset”, ”Tre Kärlekar”, ”Svenska Hjärtan”, ”Någonstans i Sverige”, ”Svenska Stumfilmsklassiker”, ”Hermans Kungar”, ”Goda Grannar”, ”Utvandrarna/Nybyggarna” och – givetvis – ”Sällskapsresan” och alla efterföljande filmer om Stig-Helmer Olsson.

”Denne gigant”

Ja, jag har en himla massa filmer – en hel drös med svenska filmer, men också några hundra utländska.

Bland mina böcker dominerar Vilhelm Moberg, Ivar Lo Johansson, Lars Ahlin, August Strindberg, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren, Ulf Lundell och Jan Guillou.

– Vilhelm Moberg, denne gigant, som han sa – Ernst-Hugo Järegård.

Ja, Moberg är nummer ett för mig.

”Hjonelag skall med böneman byggas” är inte hans bästa bok – men det är den roligaste titeln.

Rekommenderas varmt

Hans främsta verk?

Romanerna om utvandrarna, förstås.

Vad jag läser just nu?

”Världens jämlikaste land?” – av Erik Bengtsson.

Rekommenderas varmt.

God fortsättning på det nya året!

TEXT

PETER A ROSÉN

peter@oskarshamns-nytt.se