LÖRDAGSKRÖNIKAN
Naturen är fantastisk, håller ni inte med om det?
Jag menar det är ju inte bara de storslagna vyerna eller de underbara höstfärgerna som imponerar.
Nej, även alla djur och deras förmåga att anpassa sig till nya miljöer och förutsättningar är värda att beundra.
Fast ibland kan djur ställa till det en hel del och nu talar jag av egen nyss nyvunnen erfarenhet.
Jag har precis, det blev klart igår, bytt fönster i mitt hus och firman jag anlitat har varit exemplariska i allt de gjort. Har inget att klaga på alls.
Faktum är att fönsterbytet och det invändiga arbetet var klart redan förra fredagen, men tyvärr hade plåtslagaren blivit sjuk så det utvändiga plåtarbetet fick tyvärr vänta lite.
”Det är här fågelmarodörerna kommer in i bilden”
Thomas Wennerklint, krönikör
Och det är här fågelmarodörerna kommer in i bilden.
När jag kom hem från jobbet förra fredagen såg jag att det var en del små tussar av gul isolering, eller drev som det tydligen heter på fackspråk, under fönstren.
Byggkillarna hade ju isolerat snyggt och prydligt runt fönstren så att plåtslagaren sedan skulle göra sitt.
På lördagsmorgonen var det inte enbart små tussar i trädgården längre. Stora sjok av isolering hängde från fönstren, både i över- och nederkant. Under fönstren såg det ut som det snöat.
Jag började direkt misstänka fåglar, småfåglar är ju experter på att hitta saker de behöver. Fönsterkitt är en sådan sak har jag märkt, trådar från trasiga markiser en annan.
Man tager vad man haver.
Sisyfosjobb
Jag tog ett varv runt huset och petade in isoleringen där jag kom åt. Redan då anade jag att det var ett Sisyfosjobb, men man har ju ett visst ordningssinne.
Sedan var jag och barnen ute under några timmar och när vi kom hem igen fick jag farhågorna bekräftade.
Nu hade fåglarna varit synnerligen effektiva och det såg för jäkligt ut. På en del ställen var isoleringen helt borta.
Då insåg jag att det bara var att låta det vara. Jag hade heller inget bra att täcka för med.
På söndagen kontaktade jag byggfirman och på måndagsmorgonen kom de förbi. De hade aldrig sett något likande även om de hade hört talas om att fåglar kan riva loss en del isolering.
”Vad är det för jäkla fåglar du har?”
”Vad är det för jäkla fåglar du har?”, undrade de.
Jo, det kunde jag tala om – det är talgoxarna (Parus major) som är de värsta bovarna. Jag tog en av dem på bar gärning när han hängde och dinglade i en stor isoleringsbit som hängde ner framför köksfönstret.
Han bara tittade på mig när jag kom in i köket och flög sedan i väg med en rejäl tuss.
Nu har jag googlat på det här och det visar sig att jag inte är ensam om det här. Tvärtom verkar många ha bekymmer med framför allt talgoxar. Och just isolering är tydligen grymt populärt.
Av vad jag kunnat läsa mig till så används isoleringsmaterialet till att inreda övernattningsplatser som till exempel holkar eller håligheter i träd under vintern, eller som framtida bomaterial. Det är väl bättre än typ mossa. Endast det bästa är gott nog.
Byggkillarna gjorde vad de kunde och täckte över isoleringen med tejp och någon bräda i nederkant i väntan på att plåtslagaren skulle komma.
Om det hjälpte?
”Kreativa små rackare”
Till en viss del ja, men eftersom det tog några dagar så jobbade de små liven loss tejpen på ett par ställen och drog loss så mycket de kunde. Kreativa små rackare.
Dessutom hittade de in på balkongen och där hade de dessutom skydd för regnet. I onsdags kväll var balkonggolvet täckt av gula tussar.
Tröttsamt.
Men nu är allt klart och talgoxarna kan inte komma åt mer isolering. Väldigt skönt.
Tyvärr återstår nu en hel del arbete för undertecknad, nämligen att räfsa upp alla gula tussar av varierande storlek som ligger över stora delar av trädgården.
Snart är det vinter och det känns lite bra att ha bidragit till att talgoxarna får en liten varmare tillvaro under de kalla månaderna.
Fast de ska kanske inte vänta sig ett så stort utbud av fågelmat på min tomt.
De får allt vara lite mer gulliga och mindre jobbiga ett tag för att arbeta upp sitt förtroendekapital igen.
Ha en bra helg!
/Thomas
