INSÄNDARE
Det var en gång en utsugarminister, eller finansminister som de kallade honom – de som bestämde.
Utsugarministern hade ett skyhögt arvode – 145 000 kronor per månad, lika mycket som övriga utsugarministrar.
Bara hon som bestämde, statsministern, hade mer. 184 000 kronor.
Vanligt folk, som med nöd och näppe överlevde på grund av skyhöga el- mat- och drivmedelspriser, kallade dem för de tärande.
Uppoffringar
En dag gick finansministern ut och pratade om uppoffringar – med anledning av ett krig i ett land som låg nära utsugarlandet.
Han och några andra så kallade miljömuppar hade kommit fram till att utsugarlandet inte kunde sänka den snuskigt dyra dieseln och bensinen med mer än en krona och 30 öre litern vid pump, och det högst tillfälligt under några månader.
Den tärande ministern, som inte hade några nämnvärda problem i sitt liv, talade om miljöskäl.
”Han kan ta och stoppa upp dem där bak”
NILS DACKE 2.0
– Vem fan har råd att tänka på miljön nu? För oss handlar det om överlevnad – inget annat, sa Nils Dacke 2.0 i Oskarshamn, som hade begåvats med sunt förnuft – något som utsugarregeringen inte ens kunde stava till (finansministern hade försökt en gång, då han var näringsminister, men han misslyckades).
”Jag och dem jag bryr mig om har råd med det här – resten skiter jag högaktningsfullt i”, tänkte finansministern, som dessutom hade retat upp dem som lever på marginalen med att lova en tusenlapp extra i plånboken framöver (fantastiska 1 5000 kronor till dem som lever på landsbygden eller i glesbygd).
– Han kan ta och stoppa upp dem där bak. Kan de inte göra något på riktigt, så är det bättre att de skiter i det. Brödsmulor är det. Inget annat, sa en bilist som bodde några mil utanför en småstad i Småland.
Tärandeministern, förlåt finansministern, lovade även förstärkt klimatbonus vid köp av elbil.
Bortröstade
– Vem fan har råd att köpa en ny elbil? Nej, jag och många andra här på landsbygden är tvungna att köra vidare med våra bensin- eller dieseldrivna bilar, sa en av dem med sunt förnuft.
Finansministern hade inte en aning om detta. Han hade aldrig varit på besök hos verklighetens folk.
Det här var på våren.
På hösten var det dags för val.
Finansministern och hans verklighetsfrånvända maktparti röstades bort. Han och hans kamrater förlorade regeringstaburetterna.
Andra, med sunt förnuft, tog över.
Om det blev bättre?
Det är en annan historia.
Nils Dacke 2.0
Oskarshamn
