KRÖNIKA

Nytt år – nya utmaningar!

Så var det dags igen – att vänja sig vid ett nytt årtal när något skall till att dateras.

Ett nytt år är kanske bara något av en bladvändare som vi hittat på.

För de som gör bokslut är det av nöden tvunget.

Kvitton skall fram, transaktioner skall kommas ihåg och dokumentation måste upprättas för att året skall anses vara avslutat.

Därefter följer skatter och andra pålagor.

”Ytterligare en dag i raddan”

För oss andra, dit jag numera som pensionär räknar mig, är årsskiftet bara imaginärt – den förste i förste är bara ytterligare en dag i raddan av alla de dagar man upplevt.

Det är ändå svårt att värja sig från att det är något nytt i vardande som i glatt sällskap ackompanjeras med tankar, kanske till och med löften om att nu skall ”det hända” eller nu skall jag göra ”ditt eller datt” – eller bara fixa det som ligger och skvalpar i balansen, ”det som aldrig blev gjort efter tidigare årsskiften”.

Å ena sidan må det vara fånigt, å andra sidan är det kanske bra att få en spark i rumpan med jämna mellanrum – vare sig det är av sig själv eller någon närstående.

”Här uppe i det norraste man kan komma i Kalmar län fick vi den där sparken redan före jul”

Wolter Stackelberg, krönikör

Här uppe i det norraste man kan komma i Kalmar län fick vi den där sparken redan före jul.

”Utländsk bidragsfiskare”

Vi har sedan ett år tillbaka kämpat mot en utländsk bidragsfiskare som vill besudla vårt vackra dallandskap med 23 stycken 270 meter höga vindkraftverk. Jag har väl sagt det förut – jag tycker att det här med vindkraft är urkorkat! Så var det sagt – så ni vet och kan sluta läsa här.

I elfte timmen av förra året var det dags för exploatören att lämna in en MKB (miljökonsekvensbeskrivning) till länsstyrelserna i Kalmar- respektive Östergötlands län, då anläggningen är tänkt att vara länsöverskridande.

Ansökan kommer dock att handläggas av länsstyrelsen i Östergötland.

Jag tänkte i denna och nästa krönika dela med mig av huvuddragen i ansökan, som består av långt över 30 olika skrivelser som syftar till att övertyga beslutande instanser om att det här med vindkraft inte är så farligt som den där Wolter, med flera, tror.

”På ena planhalvan har vi ett norskt företag som vill tjäna pengar på bekostnad av försämrade livsbetingelser för oss som redan bor på platsen”

Så, vad handlar det om?

På ena planhalvan har vi ett norskt företag som vill tjäna pengar på bekostnad av försämrade livsbetingelser för oss som redan bor på platsen – vi befinner oss ofrivilligt på den andra planhalvan.

En fegis, politiker och andra, säger sig inte vara emot vindkraft – ”men inte här” – underförstått att det vore okej ”där”, vilket är ”här” för någon annan.

Alltså borde ingen kunna vara för vindkraft, bara man tänker till lite. För att inte väva in mig i detaljer, vilket kan bli förödande, är det tre huvudsakliga problem de kringboende kommer att få leva med under 15, 20, 25 år framöver.

Ekonomin

I och med att ”samråd” hållits, vilket är den första officiella kontakten exploatören har med den trakt som skall få äran att hysa deras investeringar, kommer värdet/pantvärdet/saluvärdet och ”härlighetsvärdet” av berörda fastigheter att sjunka (det är vetenskapligt bevisat). Efter avhållet samråd har exploatören ett år på sig att komma in med en MKB. Det är där vi står i dag. Gården, villan eller fritidshuset är oftast den största tillgången vi har. Förutom din intjänandeförmåga tittar banken på värdet av din fastighet när du vill låna pengar, vilket de är tvingade att göra för att ha koll på sin låneportfölj. Sänks helt plötsligt värdet på din fastighet blir gjorda amorteringar värdelösa, ett utrymme du kanske tänkt använda som grund för lån till en utbyggnad eller nödvändig investering. Du kan helt enkelt inte belåna din fastighet. Det här är en skada den drabbade får leva med under lång tid framöver.

I MKB:n har exploatören ”avgränsat bort” problemet eftersom de inte tycker att det berör dem, vilket det självklart gör eftersom de är orsak till att man sätter folk i ”skiten” – som man säger.

Ljudet

Ljud är oerhört komplicerat och man säger att gränsen är 40 decibel utomhus. Det är bara så att ljud beter sig på så många olika sätt att det är svårt att förutse. Ljud är beroende av många andra faktorer såsom topografi, biologi, vind, lufttryck och vindriktning, resulterande i att man ibland inte hör något – men nästa dag kan det upplevas som om verket står inne i köket. Ljud har olika frekvensomfång och ljud från gigantiska maskiner som dessa alstrar ljud från flera källor, med olika frekvens. Det är svårt, om ens möjligt, att förutse effekten på en specifik fastighet där exempelvis lågfrekvent ljud kan förvandla bostaden till en ”resonanslåda” som blir omöjlig att bo i. När väl verken är på plats visar erfarenheten att det är hart när omöjligt att få rätt.

Kommunen är ”tillsynsmyndighet” och verksamhetsutövaren utövar ”självkontroll”. Sug lite på orden så inser man, utan min konspiratoriska läggning, vem som ”vinner” ett klagomål.

”Det vita blixtljuset kan, under vissa betingelser, bli helt outhärdligt!”

Ljuset

”Små” verk, exakt navhöjd är utom min kunskap, i en anläggning som förespeglas oss skall ha en röd blinkande lampa i toppen och de verk som står i ytterkant av en större anläggning skall kompletteras med ett vitt blixtljus. Jag har svårt att rangordna olägenheterna, men det vita blixtljuset kan, under vissa betingelser, bli helt outhärdligt! Exploatören hävdar självklart att det inte är något problem, det går att skärma av, vilket stämmer under de förhållanden vederbörande har i åtanke – klart och molnfritt. Som alla vet är inte alla nätter klara och molnfria, utan det förekommer höga moln, låga moln och dimma. Ljuset reflekteras i moln och dimma, så är det bara. För de kringboende kommer dessa nätter att upplevas mycket tydligt, som att ofrivilligt befinna sig i ett sämre diskotek. Det handlar om en ljusförorening man inte kan värja sig emot. Så, där är de huvudsakliga bevekelsegrunderna som förklarar varför vi i Uknadalen, de i Kindabygden – och alla andra runt om i landet –  till varje pris inte vill ha vindkraft just ”här”.

”Lustig läsning”

I nästa krönika kommer jag att gå in lite mer på beståndsdelarna i MKB:n, om ni orkar hänga med.

Hoppas det. Det är understundom en ”lustig” läsning.

Ta vara på de fina dagar vi tycks ha framför oss.

Ut och lufta er – i orörd natur!

Arkivfoto: Peter A Rosén