KRÖNIKA
I krönikan för en månad sedan spädde jag på ”konflikten” stad/land med huvudfokus på ”tiden” och ”lokaliteten”.
Nu tänkte jag vidareutveckla det sistnämnda, vilket även får utgöra terminsavslutning i
detta nådens år 2023.
”Snömos”
Som sades då, för en månad sedan, utgör lokaliteten ett problem när man i större ordalag pratar ”bevarande”, ”hållbarhet” eller annat snömos som kan vara på agendan för stunden.
”Som ägare och brukare av en liten del av vår jord kan det många gånger vara svårt att hänga med i svängarna”
Wolter Stackelberg, krönikör
Som ägare och brukare av en liten del av vår jord kan det många gånger vara svårt att hänga med i svängarna.
Under min tid som ägare/brukare var det trakthyggesbruk (kalhyggen) och tvång på återbeskogning med gran eller tall som gällde.
Det var tidigt 90-tal. I våra trakter är vi begåvade med blandskog i hög utsträckning.
Ett mognande intresse från myndigheternas sida för lövskog gladde mig extra.
Min högst amatörmässiga syn på skogen har förenklat varit att ”låta det som växer växa”, men med skötsel och omtanke.
Redan på den tiden, för drygt 30 år sedan, var det skogsägare som ville gå ifrån hyggesbruket till förmån för så kallad ”plockhuggning”, innebärande att man tar de mogna träden och låter resten stå kvar i väntan på sin domedag.
Det kostar mer, producerar antagligen mindre, men det blir mer variation i skogen, eller ökad ”mångfald” om du så vill.
Låter som musik, kanske du tänker, men du vet antagligen inte varför.
”Högsta mode”
Från att till en början varit näst intill olagligt eller ur skogsvårdande myndigheters synpunkt åtminstone olämpligt har ”bevarande” i vårt ”gröna” tidevarv blivit högsta mode.
Ett mode många pratar om men få tillämpar, där de största ”skurkarna”/tillämparna av hyggesbruket är staten själva, kyrkan och skogsbolagen.
Den som talade plockhuggning fick kämpa i motvind medan resten (de flesta) bara gjorde vad de blivit tillsagda, något de nu får skit för när den allmänna debatten klankar ner på monokulturer i skogen.
Nu skall hela Europas skogar ”bevaras” i den biologiska mångfaldens namn.
”Det finns tankar om att miljontals hektar skog skall lösas in och därmed tas ur varaktigt bruk”
Wolter Stackelberg
Det finns tankar om att miljontals hektar skog skall lösas in och därmed tas ur varaktigt bruk.
Nu blev det inte bara en konflikt mellan stad och landsbygd utan mellan EU och landsbygden.
Då blir det på ”riktigt” och därmed mycket motigt för oss som är satta att sköta och förvalta en liten fläck av den svenska landsbygden.
Jag har berört tidsaspekten – det där med tidigare, sittande och kommande generationer – vilket sätts på skam om man från myndighetshåll stoppar kontinuiteten.
Ytterst handlar det om att intäkter och därmed om att valfrihet undantas landsbygden.
Inga pengar i världen kan sopa bort det faktum att skog som tas ur produktion också tar död på en del av landsbygden. Utan intäkter finns det inte medel att sköta och utveckla kulturarvet i övrigt.
Inte gratis
Byggnader och miljöer måste skötas och underhållas, vilket tyvärr inte är gratis, varken i tid eller penningar.
Det blir som ett bakvänt lotteri om det konstateras att just min skog är lämplig att ”bevara”/tas ur produktion för att just mina förfäder brukat och skött den liksom jag gjort och tänker så göra för kommande generationer.
”Vem är människa att fatta sådana beslut?”
Wolter Stackelberg
Vem är människa att fatta sådana beslut?
Det finns tillräckligt med skog, så vad gör det då att ta lite ur produktion?
Vad gäller det lokala anser jag frågan vara besvarad i ovanstående resonemang.
Om det nu är så viktigt att ”bevara” våra skogar, låt då staten göra det på egen mark.
Det finns tillräckligt som genom demokratiska beslut kan avsättas runt om i landet.
Det påverkar ingen enskild men väl staten som genom minskade intäkter och ökade kostnader får improduktiva skogsarealer på halsen.
”Alla får vara med och betala”
Alla får vara med och betala via skattsedeln för EU-dumheterna.
Vi vet ännu inte hur detta kommer att sluta men vi vet att skogsbruket med sin industri är mycket viktig för vårt land. Låt det så vara.
Med dessa ord vill jag önska er alla en riktigt God Jul!
Vi nya tag när vi inträtt i ytterligare ett år.
Foto: Freepik
