LÖRDAGSKRÖNIKAN
Så var vi där igen. Där vi hoppades att vi inte skulle hamna. Corona har inte släppt taget om världen än – och det verkar dröja.
Tyvärr slappnade vi av, det är nog därför som läget är som det är just nu.
Vi var trötta på restriktioner och social distansering så när samhället släppte på tyglarna tog många inte det personliga ansvar som man borde.
Trängsel på många olika håll; affärer, nattklubbar, fester av olika slag.
Om det nu är den andra vågen eller inte, det är man ju fortfarande oense om, så har smittspridningen i alla fall tagit fart på allvar igen och de senaste veckorna har restriktioner och riktlinjer skärpts igen.
”Tar vi det på allvar nu?”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Tar vi det på allvar nu, orkar man ”hålla ut och hålla avstånd” som det heter?
Förhoppningsvis gör man det – om inte för sin egen skull så åtminstone för alla de människor som jobbar inom vård och omsorg som ännu inte återhämtat sig från den otroligt ansträngande våren.
Orkar de med ännu en hård och ökad arbetsbelastning med kanske en kulmen runt jul- och nyår?
Jag tror vi vet svaret på den frågan.
Vi vet ju att vi ska hålla avstånd, inte träffa så mycket människor förutom dem vi bor med och tänka oss för i alla sammanhang.
I arbetslivet ska alla som kan försöka jobba hemifrån i så hög utsträckning som möjligt och möten ska ske digitalt.
Sedan har vi debatten om skolan. Hur ska vi hantera skolan? Stänga igen och bedriva distansstudier eller köra på som vanligt?
Jag trodde att Folkhälsomyndigheten skulle komma med tydliga direktiv även den här gången – och det kanske de gör om smittspridning fortsätter att öka i samma takt som de senaste veckorna.
Men än så länge har regionerna och kommunerna ett eget ansvar att ta.
I vår region så har vuxenutbildningen gått över till distansundervisning över hela linjen.
På gymnasiet ser det väldigt olika ut.
En del skolor har skickat hem årskurs 2 och 3 på gymnasiet fast varannan vecka, andra skolor har skickat hem en del av programmen under en tid. Syftet är förstås att minska antalet personer i främst korridorer och matsalar.
I klassrummen försöker man sitta med tillräckligt avstånd.
Hos oss på Mönsteråsgymnasiet kör vi på som vanligt i skolan, eller som vanligt kanske inte är rätta ordet, men man har ju vant sig vid att det finns handsprit i alla klassrum och att eleverna sitter på varannan plast.
Vi är en liten och mycket trevlig gymnasieskola och när komvux inte är i huset är det kanske runt 170 personer i byggnaden under en dag. Det låter mycket men skolan är dimensionerad för över 400 personer.
”Lätt att glömma”
Så visst borde det finnas utrymme att hålla avstånd, men både ni och jag vet hur lätt det är att glömma och korridorerna blir inte bredare bara för att det är färre personer totalt på skolan.
Om vi är många i ett klassrum kompenseras det inte av att det står fyra tomma klassrum i andra delar av huset.
Jag är kluven i frågan om att stänga gymnasierna helt eller inte.
Fast om jag tänker efter lite så lutar jag nog åt att övergå till distansstudier. Tekniken och rutiner finns sedan i våras.
I vårt län åker massor av gymnasieelever buss mellan hemorten och det gymnasier de går på.
Vi vet att det är trängsel i kollektivtrafiken och även om det lättar när en del gymnasieskolor i t.ex. Kalmar kör årskurs 2 och 3 på plats varannan vecka så är frågan om det räcker?
Det kommer ju hela tiden nya rapporter om att smitta sprids på just skolor och förskolor, det är ju inte det minsta konstigt. Mycket folk, mindre utrymmen, svårt att hålla fokus på distansering.
En stängning av gymnasieskolor i hela landet skulle förmodligen ha en bra effekt, men FHM avvaktar och delegerar beslutsfattandet.
”Dåligt”
I rekommendationer kan vi läsa att arbetsgivare ska underlätta för personal att jobba hemifrån och att vi inte ska samlas inomhus i större grupper. Hur rimmar det med skolverksamhet i stort?
Rätt dåligt faktiskt.
De senaste dagarna har jag sett en hel del insändare från oroliga föräldrar som tycker att man ska stänga skolor helt, även grundskolan. Självklart är grundskolan också en stor källa till smittspridning, men ofta bor man närmre den grundskola där man går än vad fallet kanske är med gymnasieskolan.
Fast ur smittspridningssynpunkt borde vi kanske stänga ner all skolverksamhet – om det kan bidra till att minska en befarad belastning på vården.
Nu är vi inte där än och jag tror att man i det längsta vill undvika att stänga skolor och förskolor.
Tänk på konsekvenserna. Var ska alla barn vara på dagarna? Ska alla föräldrar ta ledigt från jobbet? Kan alla det?
En förälder skrev om just detta i en insändare. Skribenten var ensamstående med mindre barn, hur skulle det gå med ekonomin om hen inte kunde arbeta?
”Ett dilemma”
Hur skulle viktiga samhällsfunktioner fortsätta fungera om de flesta måste vara hemma med sina barn?
Det är ett dilemma och att bara stänga ner allt är inget enkelt beslut även om det vid en första anblick kan tyckas vara det.
Nu verkar det som att vi avvaktar utvecklingen. Kanske är det klokt, men det innebär också att vi då måste reagera på det som sker istället för att agera i ett mer förebyggande syfte.
Svårt.
Men vi måste härda ut även om det tar emot. Det blir kanske ingen fortsatt stor ökning på varken smittspridning eller belastning på vårdapparaten om vi håller oss i skinnet.
Fast nu lackar det mot jul – vågar man tro på en mer dämpad julhandel och mindre hysteri i år?
Kanske vi släpper allt jagande efter de perfekta julklapparna och istället värdesätter något annat mer.
Känslan av att få vara med dem som står oss nära och betyder mest för oss.
Jag hoppas på en god jul!
Ha en trevlig helg!
Ta hand om varandra!
/Thomas
TEXT
THOMAS WENNERKLINT
