LÖRDAGSKRÖNIKAN

I juni slutade jag, efter 26 års anställning, på Mönsteråsgymnasiet för att i stället börja jobba på Rödsleskolan i Oskarshamn.

Nu har Mönsterås kommun tagit beslut om att lägga ned sitt gymnasium, ett lika tråkigt som väntat besked. Elevantalet har sjunkit och en handlingsförlamad kommun verkar bara ha inväntat rätt tidpunkt att söka sin tillflykt till Kalmarsunds gymnasieförbund.

Stor satsning

1995 slogs portarna upp till Mönsteråsgymnasiet, kommunens första gymnasieskola, och det var en stor satsning som delvis finansierades av KK-stiftelsen och Apple om jag inte minns fel.

Ungdomarna i kommunen var inte odelat positiva eftersom många hellre ville gå gymnasiet i Kalmar eller Oskarshamn. Vid den här tiden var det nämligen så att om det gymnasieprogram man ville gå fanns på hemorten så var man tvungen att gå där, det så kallade frivalet eller frisöket – att man får välja gymnasieprogram var som helst – fanns inte.

Det var till och med så att de organiserades någon demonstration mot att gymnasiets skulle byggas.

”Det blev faktiskt en succé. Personal handplockades, ny problembaserad pedagogik skulle prövas och alla elever fick en bärbar dator, vilket var unikt då”

Thomas Wennerklint, lärare och krönikör

Men det blev faktiskt en succé. Personal handplockades, ny problembaserad pedagogik skulle prövas och alla elever fick en bärbar dator, vilket var unikt då.

Lokalerna var dessutom ljusa och fina, vilket skapade en modern lärmiljö.

Världskänt

Satsningen gav eko både nationellt och internationellt och ett antal år hamnade Mönsterås faktisk på världsskolkartan. Studiebesöken från andra kommuner avlöste varandra och elever och lärare var på utbildningsmässor ute i Europa.

När jag började på Mönsteråsgymnasiet 1997 var det första året man hade alla tre årskurserna och det var fullt med elever på alla program. Det fanns ett driv och en framåtanda hos både elever och personal som har suttit i sedan dess.

Men nu är det slut. Hur kom vi dit?

Det finns naturligtvis flera olika anledningar.

En av de stora anledningarna är förstås det fria gymnasievalet som infördes. Lagen infördes 2007 och då blev ju Mönsteråsgymnasiet naturligtvis oerhört konkurrensutsatt från Kalmar och Oskarshamn.

Detta och att en egen bärbar dator inte längre var så speciellt i regionen gjorde förstås att elevantalet sjönk en del.

Skolan anpassade sig till situationen och personalen gjorde verkligen sitt yttersta för att fortsätta erbjuda eleverna stora valmöjligheter för att skräddarsy sin utbildning, Genom samplanering kunde lärare då ha ett par olika kurser i gång samtidigt och därmed fick eleverna ta del att ett kursutbud som paradoxalt nog var bredare än på stora skolor med cementerad programstruktur.

Tiden som gick åt för marknadsföring ökade för alla anställda på gymnasiet, precis som det gjorde på alla skolor runtom i landet. Tid och resurser i massor har lagts ner på detta sedan dess.

Gott rykte

Skolan levde vidare och hade ett gott rykte både vad gäller utbildningens kvalitet och förmågan att verkligen se till varje elevs behov.

2015 kom sedan en riktig dipp i elevantalet och sedan dess har det, med några undantag varit lågt. Ibland har en del program inte kunnat startas på grund av för få sökande.

En annan orsak till dagens situation måste också tillskrivas den stora tillströmningen av nyanlända främst 2016-2017. Missförstå mig rätt, det är inte fel att ta emot människor i behov av skydd och hjälp, men i liten kommun får det konsekvenser på flera sätt.

”Utanför stod folk och rökte i stora klungor”

För Mönsteråsgymnasiet innebar det att SFI (Svenska för invandrare) växte lavinartat. Flera grupper och större grupper, både förmiddagar och eftermiddagar. Massor av vuxna i skolbyggnaden och utanför stod folk och rökte i stora klungor.

På ungdomssidan, de nyanlända under 18 år alltså, inrättades flera klasser på IM med språkintroduktion som huvudinriktning.

Visserligen var det en nu en massa elever i varierande åldrar på skolan, men det blev inte lättare att locka till sig nya elever från kommunens två högstadieskolor, Parkskolan och Krungårdsskolan. De ville gå på en skola med ungdomar och det är ju inte så konstigt.

Jag läste i Barometern att en av politikerna i samband med nedläggningsbeslutet sagt att ”Vårt lilla Mönsterås kommer aldrig att kunna konkurrera med storstaden. Det är den krassa sanningen”.

En sanning med modifikation skulle jag vilja säga.

Man kan absolut konkurrera, men då måste man ha något att konkurrera med, något unikt som sticker ut och som inte skolorna i Kalmar eller Oskarshamn har. För att ha det måste man våga satsa, ta beslut som inte är kortsiktiga.

Det är här vi kommer till ännu en anledning till att Mönsteråsgymnasiet nu får ge upp.

Bristen på engagemang och vilja från de som har makten att ta besluten i kommunen.

Sedan Roland Åkessons dagar har intresset från politikerhåll ofta varit rätt svalt, rektorerna på skolan har känt väldigt lite stöd uppifrån och gymnasiet har hela tiden fått jobba med att rättfärdiga sin egen existens.

När sedan skolledningen de senaste åren tagit beslut för att skolan alltmer ska likna en Kalmarskola vad gäller programstruktur och annat så tog till sist argumenten för att eleverna ska välja att gå på Mönsteråsgymnasiet i princip slut för oss i personalen.

”Slipper åka buss”

”Du slipper åka buss” var nästan det enda vi hade kvar.

Men å andra sidan är ju förberedelserna då redan gjorda för ett inträde i Kalmarsunds gymnasieförbund. En slump? Konspiratorisk tanke? Ja, kanske det.

Men det är inte bara jag som har känslan av att de styrande i Mönsterås kommun nu till sist har nått sitt mål. Man har bara inte vågat ta steget fullt ut tidigare utan i stället har man låtit gymnasiet tyna bort.

Företagen i kommunen och Teknikcollege i regionen har många gånger varit mer pådrivande för att utveckla och hålla liv i skolan än kommunen själv.

Under årens lopp har vi från skolans sida många gånger frågat politikerna vad man egentligen vill med sin gymnasieskola. Vi har aldrig fått några konkreta eller vettiga svar.

Man har mest gnällt över att gymnasiet kostar pengar, men när vi bett dem att göra en tydlig kostnadskalkyl på vad det egentligen kostar att ha en gymnasieskola kontra att skicka alla elever till Kalmar/Oskarshamn har inget hänt.

”Det känns som att kommunen på senare år inte haft en aning om varför man har ett gymnasium och än mindre hur man ska utveckla det. Intresset har varit minst sagt svalt”

Det känns som att kommunen på senare år inte haft en aning om varför man har ett gymnasium och än mindre hur man ska utveckla det. Intresset har varit minst sagt svalt.

Jag tycker att kommunstyrelsens ordförande Anders Johanssons uttalande i P4 Kalmar den 24/8 2023 säger en del.

Apropå nedläggningshotet sa han då att ”det är hur viktigt gymnasiet är för eleverna som är det avgörande”, och det kan man ju först tycka låter vettigt.

Han fortsätter med att förklara att Mönsteråsgymnasiet erbjuder ungdomarna i kommunen ett alternativ till gymnasieskolorna i Kalmar och Oskarshamn. Japp, ett alternativ säger han.

Borde man inte i Johanssons position jobbat för att kommunens egen gymnasieskola ska vara förstahandsvalet för Mönsterås ungdomar? Åtminstone vad gäller de program man erbjuder.

För det är faktiskt de vuxna i kommunen som måste ta ansvar för om man vill ha en gymnasieskola eller inte, inte ungdomarna.

Det gör man genom att fatta vettiga beslut åt ena eller andra hållet – inte genom att inte göra något alls.

”Hemligt uppdrag”

Det sägs också att skolchefen för flera år sedan fått ett, mer eller mindre ”hemligt” uppdrag att undersöka vad en nedläggning av gymnasiet skulle innebära.

Nu är det inte så att jag inte förstår att man nu tagit det beslut man gjort. Man hade faktiskt nått vägs ände. Så nostalgisk och bitter är jag inte och var sak har sin tid som det heter, men med en annan styrning kanske man inte hade hamnat här. Det får vi aldrig veta.

Men vad händer nu? Mönsterås ska som det heter ”förhandla” med gymnasieförbundet, men man sitter inte i något bra läge när man redan tagit ett beslut om nedläggning. Snacka om att stå med mössan i hand. Gymnasieförbundet är väl dessutom mig veterligen inte känt för att vara särdeles tillmötesgående i förhandlingar med mindre kommuner.

I skrivande stund får jag till mig att man inte ens kan garantera eleverna som efter skolavslutningen i juni ska byta skola plats på samma program i en Kalmarskola. Förhoppningsvis ska det väl lösa sig för Mönsterås kommun sätter ju alltid eleven i centrum, eller hur?

Att man sedan även ska skicka IM (introduktionsprogrammet) till Kalmar ser jag och många med mig som ett svek mot elever som har dåliga erfarenheter av skolan och kanske känner ett motstånd till att bara ta sig dit.

”Blir det lättare eller svårare att komma till lektionerna när de ska åka buss dit och hem en timme per resa?”

Bir det lättare eller svårare att komma till lektionerna när de ska åka buss dit och hem en timme per resa?

Frågan är om det i slutändan ens kommer att bli en besparing på de 8-9 miljoner jag läst det ska handla om. Kan bli intressant att följa upp, de miljonerna kan lätt ätas upp av andra kostnader misstänker jag.

En av anledningarna till att Mönsteråsgymnasiet startades var att man ville behålla ungdomarna längre på hemmaplan, plus att man tycket det var dyrt att betala skolpeng till andra kommuner.

Kostar multum

För ni som betalar skatt i Mönsterås kommun ska veta att det inte på något sätt varit, är eller kommer att vara billigt att skicka gymnasieungdomarna till Kalmar. Den interkommunala ersättningen (IKE) som Mönsterås får betala för varje elev kostar multum.

Värdet av att ha en gymnasieskola kan vara svårt att mäta i kronor och ören, det finns många kringeffekter. Det ska bli intressant att följa utvecklingen av uppgåendet i gymnasieförbundet och jag hoppas på det bästa både för alla elever och mina gamla kollegor på Mönsteråsgymnasiet.

Precis som jag är det flera som arbetat där i många år, till och med längre än vad jag gjort.

För Mönsterås som skolkommun finns det många utmaningar framöver. Det är inte bara gymnasiet som tappat elever. Allt fler grundskoleelever väljer att gå i andra kommuner och det är självklart mycket oroande.

Kommunen måste verkligen se över sin skolverksamhet och se till att personalen som jobbar i den känner igen sin verklighet i de svulstiga löften och slogans som förvaltningen tagit fram.

”Frågan är ju om det hela kunde slutat annorlunda?”

Det här blev en lång text och det beror väl på att jag fortfarande till en del är känslomässigt engagerad i Mönsteråsgymnasiet. Kanske inte så konstigt när man lagt mer än en kvarts sekel på skolan. Det var en fantastisk arbetsplats där jag fått vänner för livet och haft förmånen att träffa många av kommunens ungdomar genom åren. På slutet faktiskt även en del av deras barn…

Det här är mina åsikter och jag är naturligtvis färgad på olika sätt, andra har säkert en helt annan uppfattning om varför allt blev som det blev.

Men så är det ju med det mesta.

Frågan är ju om det hela kunde slutat annorlunda?

Ha en trevlig helg!

/Thomas

Genrebild: Freepik