KRÖNIKA

I Oskarshamn frågar man inte v a d något kostar.

Man undrar i stället o m det kostar något.

Och nu ska jag berätta om en optimal ischiasmedicin som är helt gratis.

Jag snubblade över den, eller på den, bokstavligt talat.

Gratis är gott.

Jag fick ischiasproblem i går – en smärta som strålar från ryggslutet på högersidan och ner i benet på samma sida.

Tänkte att en lång lördagspromenad skulle kunna vara välgörande.

Gick ut till Gunnarsö och tog en bild på Blå Jungfrun i vinterskrud.

Stod och njöt av det innevarande ögonblicket en stund – bestämde mig sedan för att traska vidare ut mot Ernemar.

Vad hände då?

Jo, inom loppet av en sekund hade jag hamnat på backen.

Rätt som det är, så ligger en där.

Halkade på en isfläck

Ett ögonblicks verk.

Halkade på en isfläck som låg gömd under ett litet snötäcke.

”Vilken jävla smäll, som han sa, Dynamit-Harry”, tänkte jag och konstaterade att höften, knäet, foten och armbågen på högersidan tog emot lejonparten av den rejäla kyssen.

”Va skulle du ut å göre?”

”Å, gunamäj. Dä ä grant. Vad skulle dä va bra för? Va skulle du ut å göre? Du skulle ha stant inne och vilt dä. Sa jag inte åt dä?”, skulle morfar tveklöst ha sagt på skön Venadialekt om han hade levt och om han hade varit med.

”Hur mycket har gått sönder?”, tänkte jag.

”Funderade på om jag kunde ta mig upp över huvud taget”

Funderade på om jag kunde ta mig upp över huvud taget. Ambulanstransport till sjukhuset?

Bruten lårbenshals? Brutet ben? Bruten fot? Krossad armbåge?

”Äh, dä ä nog inte så farligt, du är 46 år, inte 96”, skulle nog mormor ha sagt om hon hade levt och följt med på den här strapatsen.

Att resa sig upp och gå

Jag tänkte också på Stig Claessons bok ”Att resa sig upp och gå” (Stig Claesson är mest känd under signaturen ”Slas”).

Såg dessutom en person ett par hundra meter längre bort, som var på väg åt det här hållet.

”Pinsamt, pinsamt. Jag skäms. Måste ta mig härifrån”, tänkte jag och reste mig upp så fort jag kunde.

Jag gick sedan åt ett helt annat håll, för att undvika att möta personen i fråga (”typiskt svenskt beteende av mig”, tänkte jag), och började fotografera hopptornet på Gunnarsö, från alla möjliga vinklar, som om ingenting hade hänt.

”Jag var ute på en långpromenad. När jag var 50 meter ifrån restaurangen på Gunnarsö såg jag en person som halkade omkull. Fort gick det. Då var det du, men om det hade gått illa så var jag beredd och hjälpa dig, var ju inte så långt ifrån dig. Hoppas att det gick bra för dig”, skriver en man i ett mejl till mig senare på lördagseftermiddagen.

Stort tack, säger jag. Jo, det gick bra.

Insåg ganska snabbt att inget var trasigt i kroppen.

Ischiasvärken var dessutom borta!

Jag hade, tro det eller ej, inte ont någonstans.

Mirakelmedicin

Snacka om mirakelmedicin.

”Har en ischiasproblem, så ska en ge sig ut och halka på första bästa isfläck”

Peter A Rosén, krönikör

Har en ischiasproblem, så ska en ge sig ut och halka på första bästa isfläck.

Då försvinner eländet. Helt kostnadsfritt!

Otroligt, men sant. Som en skänk från ovan!

Åtminstone i mitt fall. Och åtminstone för stunden, får jag väl tillägga (vem vet om eländet kommer tillbaka och är sju resor värre framåt kvällen?).

Och jag är inte säker på att de som bestämmer kommer att godkänna den här behandlingen, så att läkarna kan skriva ut receptet på löpande band.

Testa inte detta

Det är ju inte säkert att den biter på alla. Högst osannolikt, förmodligen.

Så, viktigast av allt: Testa i n t e detta.

Jag hade nog bara tur. Allt slogs väl till rätta på något sätt och förhoppningsvis håller det i sig.

Smärtan var i alla fall borta och jag vandrade vidare ut till den härliga Ernemarpiren, där jag råka träffa en kråka: