KRÖNIKA

Jag går på stigen som går till…

…Evert, som Eddie Meduza sjunger i en av sina bästa låtar.

Nej, till Vena såklart.

Det var ju det jag lovade att jag skulle göra om IK Oskarshamn lyckades besegra Rögle BK i den sjunde och avgörande matchen i kvartsfinalserien i hockeyns SM-slutspel.

Nu blev det inte så. Rögle vann med 4-1.

Men det får mig inte att backa.

Meduza i lurarna

Med Eddie Meduza som följeslagare i lurarna tar jag apostlahästarna på en tur- och returpromenad mellan Oskarshamn och Vena vid något lämpligt tillfälle framöver (förslagsvis då våren är som vackrast, så att jag kan få ihop ett trivsamt bildreportage till ON).

Det rör sig om drygt tio mil, totalt.

Jag laddar ryggsäcken med en himla massa mackor, annat gutt, och några termosar med kaffe, förstås.

Fantastisk berättelse

Tänker att jag tar första pausen i höjd med Björnhult. Där öppnar jag termosen och lyssnar på en annan gammal Eddie Meduza-favorit: ”Termosen” (en fantastisk berättelse från Målilla).

Sedan är det dags för min främsta favorit när det kommer till Eddie Meduzas låtskatt: ”Ingen plockar en maskros”.

I ”Kresdale”, som morfar (trädgårdsmästaren i Ormestorp, Karl Rosén) sa om Kristdala, så blir det minst två låtar. ”Fy skråen vicket härj” med Wild Rover (där Kresdalebor ä mä i texten) och ”Rom i regnet” med Ulf Lundell (har ett privat Kristdalaminne där den låten är central).

”När en har hunne bort te Näjern och Illevik, så blir dä naturligtvis Storgädda och Illevik”

PETER A ROSÉN, KRÖNIKÖR

När en har hunne bort te Näjern och Illevik, så blir dä naturligtvis ”Storgädda” och ”Illevik” med Wild Rover.

Ett par rejäla stenkast längre bort ligger Östrahult. Då lyssnar jag givetvis på ”Auktionen” (Wild Rover igen).

En bit därifrån ligger Hajelhörva som morfar sa, eller Hagelhorva som det heter på rikssvenska. Mormor och morfars gamla torp som numera ägs av en av mina kusiner. Dit går jag förstås. Och sätter mig på verandan. Fram med kaffet och mackorna igen.

”Di snåle bönnera bjöd inte på mycket vid matbordet”

Lyssnar på Astrid Lindgrens ”Fattig bonddräng” (Björn Gustafson sjunger). Morfar, som föddes 1914 och dog 1997, började ju som bonddräng i sin ungdom.

”Di snåle bönnera bjöd inte på mycket vid matbordet. Ville en ha smör, så ställde de unnan osten. Och ville en ha ost, så ställde di unnan smöret”, berättade han.

Promenaden går vidare, förbi Svingebo och Bredbol (eller Brebo som en sär på dialekt) på en klassisk gammal grusväg.

Nu är en framme vid Vederhult och ute på den asfalterade landsvägen igen.

Strax utanför Vederhult ligger Hällsborg, där morfars moster Ada bodde i en liten stuga en gång i tiden.

En traskar vidare och har snart Verbo på vänster hand och därefter Häll på höger sida.

Versjön dyker upp till vänster.

Vene Möse

En tar sig förbi Versnäs och snart är en ute på Vene Möse. Här är det såklart ett måste att spela Lifvens ”Vene Kanal”.

En går inåt Vena och får syn på Smalspåret (lyssnar på Wild Rovers låt om den smalspåriga järnvägen, en låt som vi sjöng på många förfester i Vena en gång i tiden, innan vi åkte in till Hultsfred på fest i parken eller på Metropol).

”Minns alla härliga fotbollsmatcher som en spelade i SK Lojal i sin ungdom”

Sätter mig och dricker kaffe på Ekensved (den natursköna idrottsplatsen i Vena) och minns alla härliga fotbollsmatcher som en spelade i SK Lojal i sin ungdom.

Jag blir nostalgisk, men vänder snart hemåt igen.

Lyssnar på These Boots Are Made For Walkin´ (Nancy Sinatra, 1966) och gör några sköna reportage med intressanta människor längs med hemvägen.

På tillbakavägen blir det även en hel del uppiggande låtar med Nationalteatern. Kan ju passa extra bra om en är ute och går ”Sent en lördag kväll”.

Förmodligen slutar det med att jag slår fast att ”Livet är en fest”.

Kommer tillbaka till Oskarshamn och kysser havet tillsammans med Ulf Lundell.

Ungefär så…

Trevlig helg