Söndagskrönikan: ”Otroligt mossigt”

Söndagskrönikan: ”Otroligt mossigt”

2021-08-29 Av av Caroline Andersson

SÖNDAGSKRÖNIKAN

När Stefan Löfven annonserade sin avgång som partiledare för Socialdemokraterna blev genast den heta frågan: vem tar över nu?

Ganska snart seglade fyra namn upp som favoriter till posten: Magdalena Andersson, Mikael Damberg, Lena Hallengren och Anders Ygeman.

Lika snabbt drog diskussionerna i medierna igång om huruvida det skulle vara en man eller en kvinna som fick överta ordföranderollen nu när Löfven drar sig tillbaka efter tio år på posten.

Magdalena Andersson har nämnts som storfavorit bland många under veckan som gått och det vore väl ett gott val?

Inte för att hon är kvinna, även om den manliga dominansen när det gäller ordförandeposten är skrattretande alternativt upprörande.

”En enda kvinna har innehaft uppdraget att leda partiet på 125 år”

CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR

Av tio ordförandepersoner sedan bildandet 1889 har nio varit män (det var kollektivt ledarskap mellan 1889 och 1896).

I tur och ordning har följande personer varit ordförande: Claes Emil, Hjalmar, Per-Albin, Tage, Olof, Ingvar, Göran, Mona, Håkan och Stefan.

Stefan Löfven (S). Foto: Sveriges Riksdag

En enda kvinna har innehaft uppdraget att leda partiet på 125 år!

Av partisekreterarna, 20 till antalet, har endast fem varit kvinnor.

Inte heller det är något att känna stolthet över.

Det tog 96 år innan Socialdemokraterna fick sin första kvinnliga partisekreterare.

”Hårda nypor”

Oavsett vem som i slutändan får uppdraget bör det grundas på personens kompetens, inte kön.

Magdalena Andersson (S). Foto: Sveriges Riksdag

Och det är då intressant att notera att man i så många artiklar motsätter sig Magdalena Andersson på grund av hennes hårda nypor, raka sätt och frostiga relation till Centerpartiets ledare Annie Lööf.

Hade Magdalena varit man och hetat Magnus hade rakhet och handfasthet setts som meriterande kvaliteter och en kylig attityd till borgerligheten som en självklarhet.

Kunde man på 90-talet välja dåvarande finansminister Göran Persson till ny partiledare kan man 15 år efter hans avgång lugnt sätta hans kvinnliga motsvarighet på samma post.

C, L, V och KD har redan kvinnliga partiledare och det har de till största delen vunnit på.

”Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar har visat var skåpet ska stå och vunnit respekt och väljarstöd på tydlighet”

Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar har visat var skåpet ska stå och vunnit respekt och väljarstöd på sin tydlighet.

Nooshi Dadgostar (V). Foto: Sveriges Riksdag

”Otakt med tiden”

Att Socialdemokraterna har svårt att släppa fram kvinnor på den tyngsta posten känns otroligt mossigt och helt i otakt med tiden.

Efter att ha sett dokumentären om Birgitta Dahl (S) inser man just hur svårt det var och fortfarande är för kvinnor att göra sin röst hörd i det politiska Sverige.

I Sverige skryter vi gärna om hur långt vi kommit i frågan om jämställdhet men det är en halvsanning.

”Kvinnor är välkomna på arbetsmarknaden, men med sämre löner och därmed sämre pensioner som följd”

Kvinnor är välkomna på arbetsmarknaden, men med sämre löner och därmed sämre pensioner som följd.

Deltidsarbete skapar ekonomisk ojämlikhet och de sociala skyddsnät som byggdes upp i en tid då mina föräldrar var unga nedmonteras nu bit för bit.

Min förhoppning för Socialdemokraterna är att de vågar sluta snegla mot Stockholms medelklass och satsar på sina kärnväljare: den svenska arbetarklassen.

”Jag är född inom arbetarklassen och min nyligen bortgångne far var i många år fackklubbsordförande på Ericsson i Ronneby”

Jag är född inom arbetarklassen och min nyligen bortgångne far var i många år fackklubbsordförande på Ericsson i Ronneby.

Han stred för sina medlemmars rättigheter med passion och pannben.

”Otrolig glädje”

Stoltheten lyste ur hans ögon när han berättade om långa förhandlingar där han avgick med segern.

Mitt i sorgen känner jag en otrolig glädje över att ha vuxit upp med en pappa som stod stark när det stormade och som inte vek ner sig för överheten eller övergav sina medlemmar i tuffa tider.

En riktig kämpe har gått ur tiden men hans idéer och ideal lever vidare i mig.

Jag hoppas att Socialdemokraterna i november väljer en ledare, som oavsett kön, tar strid för Sveriges arbetare och vågar bryta sig loss från samarbetet de satt sig i och vänder blicken vänsterut.

Med siktet ställt på en ny vecka och nya tag säger jag hej och tack för denna gång.

Grafik: Socialdemokraterna

Dela gärna artikeln: