SÖNDAGSKRÖNIKAN

Hade vägen till chefredaktörens hjärta gått genom hans mage hade vi aldrig blivit ett par.

Jag avskyr nämligen att laga mat.

Ett nödvändigt ont enligt mig.

Jag visste redan i fredags när jag åkte hem från jobbet att jag var tvungen att ta tjuren vid hornen.

Maten jag lagat under veckan var slut och nu väntade timmar vid spisen.

När andra pratar passionerat om nya recept och ser fram emot massor med tid vid spisen brukar jag alltid skruva på mig och få svårt att delta i samtalet.

Jag har ju inget som helst intresse av att laga mat.

Baka matbröd går bra och kan till och med kännas roligt.

Och till slut har jag insett varför.

När jag bakar bröd är ramarna givna och inget är slumpartat.

Receptet ska följas till punkt och pricka och tid och temperatur är tydligt angiven.

Matlagning är slumpartat och stressigt, saker kokar över och bränner fast.

”Förfärligt!”

Förfärligt!

Och all tid det tar.

När degen jäser och brödet står i ugnen kan jag koppla av framför teven.

Vänder jag den förbannade spisen ryggen i tre sekunder kokar såsen över och kycklingen får hackas loss med spett ur stekpannan.

När Peter och jag träffades sa jag som det var.

Jag är ingen matmamma och det köpte han.

Tyvärr är inte han heller särskilt intresserad av matlagning och det gör att vår meny är rätt tunn.

I helgen som gått har jag lagat köttfärssås och kyckling.

Två kompletta rätter som befriar mig från tjänstgöring vid spisen de närmaste dagarna.

Packade i plastlådor tar de plats på hyllan ovanför det hembakta brödet i frysen och kan plockas fram när hungern sätter in.

Nej, laga mat är ingenting för mig.

”Vore jag rik som ett troll skulle jag anställa en egen kock och njuta i fulla drag av att slippa laga mat”

Caroline Andersson, krönikör

Vore jag rik som ett troll skulle jag anställa en egen kock och njuta i fulla drag av att slippa laga mat.

Kunna sätta mig vid dukat bord och äta gott och nyttigt utan att behöva lyfta ett finger.

När jag ibland känner mig lite dum över min ringa förmåga vid spisen tröstar jag mig med att jag har gott påbrå i den frågan.

Mat är kärlek

Min käre far var ingen mästerkock och jag minns den enda gång han skulle koka makaroner.

Han hade missat instruktionerna på paketet och tog lika delar vatten och pasta med resultatet att det kokade torrt på nolltid.

Sista gången han försökte koka ägg och erbjöd mig ett var såväl vita som gula flytande.

Äggen hade nog bara varit nere i grytan och vänt.

I matlagning är det tyvärr inte tanken som räknas, men visst tyckte jag det var rart av honom ändå.

Och nästa helg står jag vid spisen igen.

För som de säger i reklamen : mat är kärlek

Genrebild: Freepik