Gudrun Brunegård (KD) vill skingra rökridåerna kring Dag Hammarskjölds död

2020-07-14 0 av Peter A Rosén

LÄNET

Riksdagsledamoten Gudrun Brunegård (KD), i Vimmerby, vill skingra rökridåerna kring Dag Hammarskjölds död.

Hon lyfter upp ämnet i en fråga till Sveriges utrikesminister Ann Linde (S).

Gudrun Brunegård undrar om det inte är dags att utreda den svenska utredningen i fallet – och ta reda på vad som ligger bakom de motsägelsefulla och ”snarast nedtonade förklaringarna till orsaken bakom olyckan”.

Rötterna i Tuna

Familjen Hammarskjöld har sitt stamgods, Tuna gård, i Vimmerby kommun – och Dag Hammarskjölds far föddes på en gård i närheten, Wäderums gård, några kilometer sydost om Tuna.

– På så vis är FN:s tidigare generalsekreterare, hans livsverk och hans för tidiga död frågor av stort intresse både i Vimmerby kommun och i Kalmar län som helhet, säger Gudrun Brunegård.

– I höstas ställde jag en fråga till utrikesminister Ann Linde, om hur Sveriges regering skulle agera för att förmå andra länder att ställa sina arkiv till förfogande i FN:s utredning om av vad som verkligen hände i samband med olyckan.

Avsiktlig nedskjutning?

– Det har ända sedan planet störtade – och alla ombord omkom – figurerat uppgifter om att det inte var en olycka, utan en högst avsiktlig nedskjutning av det plan som FN:s generalsekreterare färdades med. Vem eller vilka som skulle ligga bakom är en viktig fråga att reda ut av den speciella undersökningsdomare som FN tillsatt och som nu fått förlängd tid.

Det räcker dock inte med att andra länder öppnar sina arkiv för att bringa klarhet i det storpolitiska spelet, betonar Gudrun Brunegård.

– Det finns uppenbara oklarheter i den svenska utredningen, vilket tydliggjorts genom Mathias Mossbergs rapport, som färdigställdes hösten 2019. Det förefaller som att den svenska undersökningen, både direkt efter olyckan och även i ett senare skede, valde att i sina slutsatser lägga sig närmare den rhodesiska utredningen än den utredning som FN genomförde. Sverige lade därmed locket på för de vittnesuppgifter som fanns om ett annat flygplan och en explosion, som tyder på att det kunde finnas en annan orsak än ”pilotfel” bakom att Hammarskjölds plan störtade.

Gudrun Brunegård konstaterar att ”ett nationellt trauma” uppstod mitt i ett internationellt konfliktområde.

– Vad som egentligen hände och varför, har utretts i flera omgångar, men har försvårats av olika nationers intressen i området. Det kan inte uteslutas att Sverige, av diplomatiska skäl, låtit sig påverkas i sina tidigare ställningstaganden, vilket kan anas i den granskning som Mathias Mossberg, Sveriges särskilde utredare i granskningen av olyckan, framfört i rapporten ”Tragedin i Ndola – den mänskliga faktorn eller yttre påverkan”, som presenterades på Utrikesdepartementet den 18 november 2019.

I rapporten framgår följande:

”De kritiska rapporterna från de svenska representanterna i Ndola kan sägas förstärka föreställningen, eller snarare misstanken, som också mer och mer material från andra källor tycks stärka, att det var andra faktorer i spel i omständigheterna kring haveriet än vad som hittills framkommit.

Tagna tillsammans så pekar dessa två grupper av material i riktningen att orsaken till SE-BDYs haveri med allt högre grad av sannolikhet står att finna i någon form av yttre påverkan, snarare än i det bekväma, men minst sagt oprecisa, och inte med någon rimlig måttstock bevisade, begreppet ’pilotfel’ ” (Mossberg s. 37).

I november 1961, det vill säga ganska snart efter olyckan, tillsatte den svenska regeringen en arbetsgrupp under ledning av justitiekanslern Rudholm, med mandat ”för att granska och värdera det material som insamlats om kraschen” och ”tillhandahålla regeringen de slutsatser rörande omständigheterna vid haveriet och dess möjliga orsak, som den må komma fram till”. I Riksdagen använde statsminister Erlander orden ”kritiskt granska” i sammanhanget (Mossberg s. 14,22).

Men när arbetsgruppen i maj 1962 levererade sin rapport ”hade den omformulerat och begränsat sitt mandat” och det ”var inte längre frågan om att granska och utvärdera, än mindre att ’kritiskt’ granska” (Mossberg s.22). ”Trots all den kritik mot de rhodesiska utredningarna som ovan redogjorts för, från både svenska experter och från den svenska regeringen, så kom den svenska arbetsgruppen fram till resultat som låg närmare de rhodesiska utredningarna än FN-utredningen. Arbetsgruppens slutliga skrivningar kom att luta mer åt pilotfel än vad FN-utredningens gjorde” (Mossberg s. 21).

”Oklart”

– Mathias Mossberg påpekar att ”Det är fortfarande oklart varför den svenska arbetsgruppen – och därmed regeringen – valde att uttrycka sig på detta sätt, och därigenom i viss mening placera sig närmare de både rhodesiska utredningarna än FN-kommissionen”.

– 1992 blev det på nytt aktuellt att utreda frågan i Sverige, efter att FN-tjänstemännen Conor Cruise O’Brien och George Ivan Smith publicerat en artikel i The Guardian och på grundval av uppgifter från de Kémoularia, som hävdade att Hammarskjölds plan blivit nedskjutet.  ”Till utredare utsågs ambassadören Bengt Rösiö, som var en av dem som var på plats i Ndola 1961, och väl insatt i ärendet” (Mossberg s. 27). Utredningen ”innebar en grundlig genomgång, men utmynnade i slutsatser som i vissa avseenden kan sägas gå längre än vad grundmaterialet medgav. Detta blev i realiteten till ett befästande av den rådande linjen och till en återgång till att i huvudsak låta saken bero”. (Mossberg s. 38)

– För att FN skall komma vidare i den nu pågående granskningen av olyckan är det viktig att den ”speciella arbetsgruppen” från 1961–1962 får en egen granskning, något som också Mathias Mossberg uttryckte under presskonferensen 18 november 2019.

Då ska Ann Linde svara

– Med anledning av det som har framförts vill jag fråga statsrådet på vilket sätt hon tänker arbeta för att bringa klarhet i varför den svenska Rudholmska arbetsgruppen slutade att kritiskt granska inkommande material och placerade sig närmare de rhodesiska utredningarna än FN-kommissionen och varför Utrikesdepartementet efter utredningen 1993 i huvudsak lät saken bero?

Ann Linde väntas svara nästa tisdag, 21 juli.

TEXT

Peter A Rosén

peter@oskarshamns-nytt.se

FOTO

SVERIGES RIKSDAG