INSÄNDARE
Skriver med anledning av problemet att invandrare inte vill lära sig svenska.
Tyvärr, men det här är ett större problem och mycket mer utbrett än många (inklusive ”våra styrande”) har insett.
Jag jobbar på ett större företag där det under perioder tas in extrahjälp från bemanningsföretag.
Ofta invandrare som ska ”integreras” i det svenska samhället. Tanken är otroligt bra, men…
95 procent av dessa personer vill/ kan inte prata svenska – och det är ännu värre att de inte kan läsa svenska texter, vilket resulterar i att mängder av fel i arbetet uppstår, särskilt på säkerhetsfronten.
”Ovilja och nonchalans”
Vi svenskar (även sedan tidigare invandrare) försöker ta hand om de här personerna på bästa möjliga sätt, men tyvärr möts vi av en enorm ovilja och nonchalans.
De bildar egna grupper och ”pladdrar” på sitt egna språk, oftast högljutt också.
Hur ska man kunna hjälpa någon till en bra och säker tillvaro när vederbörande är totalt ovillig att ta emot den hjälp som erbjuds?
”Kulturkrock?”
Kulturkrock eller bara ovilja och lathet?
Det är ofta då vi försöker att vara hjälpsamma och tillrättalägga, för ett bra samarbete, som vi blir beskyllda för att vara ”jävla rasister”.
Varför uppför de sig så otacksamt?
Vi ställer ställer upp och har ett gott hjärta, men ger upp på grund av all otacksamhet.
Förlåt för att vi försöker vara medmänniskor.
Medmänniska
Foto: Freepik
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
