KRÖNIKA
Jag måste säga att både redaktör Peters frågor och Lena Granaths svar var både bra och raka och ingav förhoppningar om framtiden. Hoppas Vänsterpartiet vill och kan sätta kraft bakom detta.
Lena Granath lägger stor vikt vid de låga lönerna i de kvinnodominerade yrkena. Det orättvisa i att yrken värderas olika beroende på vilket kön som dominerar – inte vilka kvalifikationer som krävs.
Det är något som jag själv har en förmåga att glömma.
Flyktingbarn
Förmodligen för att jag inte är kvinna.
Jag tänker berätta lite om min mamma som kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn efter att Tyskland bombat hennes hemstad Kemi i norra Finland.
Mamma började arbeta i svenska industrin när hon var 15 år gammal.
”Mycket tidigt pratade hon svenska utan brytning och såg allmänt svensk ut – fast mycket snyggare”
PIERRE STJERNFELDT, KRÖNIKÖR
Mycket tidigt pratade hon svenska utan brytning och såg allmänt svensk ut – fast mycket snyggare.
Hon växlade obehindrat mellan finska och svenska under hela sitt liv.
Hon hade turen att komma i så sen ålder att hon aldrig glömde sin finska – men så tidigt att hon lärde sig svenska blixtsnabbt.
Röstade alltid på S
Hon blev svensk medborgare på 60-talet någon gång och röstade sedan dess alltid på Socialdemokraterna ända tills hon gick bort.
Hon tyckte att hon hade fått det bra i Sverige och gav socialdemokratiska partiet all kredit för det.
På den punkten var hon benhård livet ut.
Hon jobbade som industriarbetare ända tills hon gick i pension. Faktiskt längre än pappa, trots att han var yngre. Hon gick i pension på 90-talet när dagens nedskärningar precis hade börjat.
Även far jobbade på olika industrier och sedan drygt 30 år i Göteborgs hamn. Han var medlem i Svenska hamnarbetarförbundet som majoriteten i hamnen.
”Så nog har Lena Granath rätt alltid”
Båda mina föräldrar jobbade från att skolan tog slut och ända till pension. Far gick i pension lite tidigare eftersom han på slutet råkade ut för en mycket allvarlig olycka som gjorde att han fick gå tidigare.
Mina föräldrar hade alltså lika kvalificerade jobb under hela sina arbetsliv.
Ändå hade mamma cirka 5 000 kronor lägre pension än vad far hade.
Detta på grund av att hon arbetat på typiskt kvinnliga arbetsplatser som precis som vanligt varit lägre betalda. Ofta arbetade hon på ställen där män över lag inte kunde hänga med i ackorden.
Så nog har Lena Granath rätt alltid när hon talar om behovet av att se över kvinnolönerna.
Det är något som de politiska arbetarpartierna och fackförbunden pratat om så länge jag kan komma ihåg.
Lite verkstad
Det har dock varit ganska lite verkstad på det området vad jag förstår. Vi får hålla tummarna för att Vänsterpartiet fortsätter att hota med att fälla regeringen i alla sådana här frågor.
Löner och kvinnolöner i synnerhet – samt pensioner, välfärd med mera.
Mamma arbetade ju inom industrin. De största kvinnodominerade arbetsplatserna är väl förmodligen våra sjukhus och övrig vård.
Någon får rätta mig om jag har fel här.
Där har väl arbetssituationen försämrats ännu mer jämfört med industrin, kan jag tänka mig.
”Nästan hälften av våra sjukhus har lagts ned”
Nästan hälften av våra sjukhus har lagts ned.
Detta utan att folkmängden minskat eller att människor har blivit mindre sjuka.
Hetsen och arbetssituationen har alltså blivit allt värre.
Anställningsformer som vikariat, timanställningar och visstid ökar alltmer.
Även anställningar via bemanningsfirmor har ökat kraftigt. När jag arbetade i industrin så fanns de knappt.
Borgarna tjatar om att pensionsåldern ska höjas.
Detta för att den genomsnittliga livslängden tydligen har ökat.
För LO-kollektivet har dock medellivslängden gått åt andra hållet – och arbetarna blir sjukare och/eller skadas oftare.
Facklig kamp
Detta är trender som måste vändas.
Som jag ser det är facklig kamp det som gäller.
”Arbetarna måste ta tag i sina fackföreningar eller skapa nya sådana”
Arbetarna måste ta tag i sina fackföreningar eller skapa nya sådana.
Facklig kamp måste till för att våra politiker så att säga ska få eld i baken.
Det är inte meningen att man ska arbeta och slita ut sig för att i princip inte ha någonting när man går i pension.
Eller vara så sjuk att man inte uppnår eller orkar njuta av pensionen.
Tack för denna gång.
Foto: Freepik
