Kränkningar på Oskarshamns sjukhus skapar oro: ”Inte bra”

2020-09-29 0 av Peter A Rosén

OSKARSHAMN

– På Oskarshamns sjukhus är det alldeles för höga siffror när det gäller kränkningar på arbetsplatsen. Det är uppemot 15 procent på vissa avdelningar. Det är inte bra, säger Carl Dahlin (M), som är vice ordförande i regionstyrelsens personalutskott inom Region Kalmar län.

Carl Dahlin (M).

På tisdagen pratar Oskarshamns-Nytt med honom, Kaj Holst (M) och Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), som också sitter i personalutskottet (Chatrine Pålsson Ahlgren är ledamot och Kaj Holst är ersättare).

Vi sitter i sjukhuskaféterian i Oskarshamn.

Chatrine Pålsson Ahlgren (KD).

Drygt halva mandatperioden ligger bakom oss, nästa val (2022) närmar sig, och det är således dags för en halvtidssummering från oppositionspartierna Moderaterna och Kristdemokraterna.

Kaj Holst (M).

”Har störtdykt”

De båda partierna pekar på flera problem inom personalområdet.

– Medarbetarenkäten har, särskilt här i Oskarshamn, gett regionen mycket att arbeta med – om jag uttrycker mig diplomatiskt. Förtroendet för ledningen och styrningen, inte minst när det handlar om det förberedande arbetet inför förändringar, har ju störtdykt, säger Carl Dahlin.

Han konstaterar att det främsta uttalade politiska målet inom personalpolitiken, är att vara en attraktiv arbetsgivare.

Regionen har drygt 7 000 medarbetare. 84 procent av dem svarade på den senaste medarbetarenkäten.

– Svarsfrekvensen är jättebra. Men det är bara 14 procent som tycker att regionen är en attraktiv arbetsgivare, säger Carl Dahlin.

– Här på Oskarshamns sjukhus har man sett att det är alldeles för höga siffror när det gäller kränkningar på arbetsplatsen. Det är uppemot 15 procent på vissa avdelningar. Det är inte bra.

– Jag vet att man arbetar med det – men det är ändå frågor som man måste lyfta fram, tillägger han.

Striden om IVA i Oskarshamn förbättrade inte situationen på sjukhuset på något sätt, betonar Kaj Holst.

– Nej, där har vi det där med förberedelsearbetet inför förändringar, konstaterar Carl Dahlin.

Han belyser ytterligare ett problem – ett problem som är högaktuellt i Oskarshamn:

– Hyrbemanningen inom regionen kostar uppemot en kvarts miljard kronor totalt.

Det är framför allt sjuksköterskorna som drar upp siffrorna.

Så många sjuksköterskor saknas

– Mellan 2018 och 2020 har beroendet av hyrsjuksköterskor ökat med drygt 50 procent. Här i Oskarshamn är mellan en fjärdedel och en femtedel av sjuksköterskorna inhyrda. Det saknas idag runt 30 sjuksköterskor. Och platserna har inte bemannats upp fullt ut med hyrbemanning – på grund av att det inte går. Vi tycker att det är bekymmersamt att man ständigt tvingas anställa via hyrbolag, som är mycket dyrare, säger Carl Dahlin.

– Trycket på den ordinarie personalen blir dessutom mycket högre. Och arbetsplatsen uppfattas inte som attraktiv när man vet att hyrbemanningen tjänar minst dubbelt så mycket, och ibland mer, säger Chatrine Pålsson Ahlgren.

– Ja, det kan vara upp till tre gånger så mycket. Det förbättrar inte arbetsmiljön, säger Carl Dahlin.

Han lyfter fram ytterligare ett bekymmer på Oskarshamns sjukhus:

– Den ena avdelningen på medicinkliniken stängdes förra sommaren. Och den är fortfarande stängd. Man kommer förmodligen inte att öppna den heller. Det beror på att man inte har personal.

”Frustrerad”

– Jag är frustrerad över att man är så fyrkantig från majoritetens sida. Vi vill vara med och förverkliga saker. Vi har inte lust att skriva en massa reservationer. Vi tycker att man måste kunna vara lite mer flexibel. Ta det här med IVA i Oskarshamn. Tänk om varje sjuksköterska som jobbade här kunde ha fått 10 000 kronor mer i månaden, säger Chatrine Pålsson Ahlgren.

Kaj Holst fyller i:

– Ja, det handlade om 13 stycken som skulle få 10 000 kronor mer i månaden. Det är alltså 10 000 gånger 13 gånger 12 – och då kommer vi upp någonstans kring 1,3 miljoner kronor.

– Detta för att bibehålla den väsentliga delen av sjukhuset, säger Kaj Holst.

– Nej, det skulle man inte – utan då tog man in hyrbemanningen, för den är inte budgeterad. Detta gör man bredvid, och sedan i slutet så slänger man in det på något sätt, så att det ser bra ut på sista raden, säger Chatrine Pålsson Ahlgren.

– Vi tycker att det är oschysst, betonar hon.

Nu ser det inte dock inte så bra ut längre, på sista raden, understryker Carl Dahlin.

”Röda siffror”

– Det är röda siffror, säger han.

– Nu har mer än halva mandatperioden gått – och man har sagt att regionen ska vara en av Sveriges bästa arbetsplatser. Observera det. Inte bara en bra arbetsplats – det ska vara en av landets bästa. Sedan är man rigid och fyrkantig och kan inte se att man måste gå in och göra något speciellt, säger Chatrine Pålsson Ahlgren.

– Grannlänen har ju gjort det. Vi har sagt att man borde höja ob-tillägget, inte minst under storhelger. Det är inte så kul att gå och jobba en hel julafton och få 400–500 kronor extra, när andra har tusentals kronor, understryker hon.

– När det, exempelvis, var ont om kommunsjuksköterskor, så satsade man lönemässigt – för att folk skulle söka sig till kommunerna. Och det lyckades. Man måste göra likadant här, när man har brist, säger hon.

Carl Dahlin berättar om förra veckans debatt i regionfullmäktige:

– Det var anmärkningsvärt att höra majoritetens svar när vi jämförde vår region med våra grannar i Kronoberg. Där har de lyckats med att vända trenden. Visst, det har varit utmaningar under pandemin, men Kronoberg har minskat sin hyrbemanning medan vi har haft en 30-procentig ökning under det här året, jämfört med förra året, säger han.

– Från majoriteten sa man att vi inte bara ska jämföra oss med dem som är bra. Vi måste titta på dem som misslyckas också, anser de. Jag får inte ihop det. Jag tittar på dem som har gjort bra saker för att vi ska kunna utvecklas. Vår situation blir inte bättre om vi jämför oss med dem som har misslyckats, säger han.

”Politiskt ansvar”

– Arbetsmiljön på våra sjukhus är ett politiskt ansvar. Vi kan aldrig säga att tjänstemännen ska lösa det, påpekar Chatrine Pålsson Ahlgren.

Ledningen måste lyssna på dem som arbetar på ”golvet”, understryker Kaj Holst.

– Det är de som jobbar på golvet som kan jobbet. Och när inte ledningen lyssnar, så genomförs inga förändringar. Det är så fundamentalt, säger han.

– Därför är vi ofta ute och träffar medarbetare. Sitter man bara i regionhuset, så får man bara en del av sanningen till sig. Ofta får vi höra något helt annat när vi är ute på våra besök, säger Carl Dahlin.

– Det finns mycket som är bra – men vår roll är att fokusera på det som kan bli bättre, tillägger han. Vi vill att det ska bli bättre. Vi sträcker även ut en hand till de andra oppositionspartierna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vi måste ta ett samlat grepp kring hyrbemanningen. Vi måste anställa fler – och vi måste behålla dem. Vi fick inga svar från majoriteten, men de har sträckt ut handen en gång tidigare – på Ekerum för ett år sedan. Det blev inte så mycket mer med det, säger Carl Dahlin.

Han fortsätter:

– Det är fortfarande en prestigefråga, tyvärr. Och så länge det är det, så måste vi fortsätta med vårt arbete. Medarbetare hör ofta av sig till oss. De berättar om sin vardag.

”Allvarligt”

– En del medarbetare säger att vi gärna får använda informationen, andra säger ”nämn inte att jag har sagt det här, för då kanske jag ryker”. Det är allvarligt, säger Chatrine Pålsson Ahlgren.

– Det finns en tystnadskultur som inte befrämjar rakhet, öppenhet och förändringsarbete, konstaterar hon.

– Det vittnade många om vid nedläggningen av IVA. När jag blev färdig sjuksköterska 1969, så fick man ju inte säga något. Vi borde ha kommit längre nu. Det ska väl vara transparent. Man måste kunna gå till både chefen och andra och säga att ”så här är det – det här är min upplevelse”, säger Chatrine Pålsson Ahlgren.

– Ja, om det ska vara Sveriges bästa arbetsplats, inflikar Carl Dahlin.

– Många trivs väldigt bra med sina kollegor, sina arbetsuppgifter och med närmsta chefen – där är det i regel goda betyg. Ju längre bort man kommer, desto sämre blir resultatet. Det är vår uppgift från politikens sida att försöka ändra på det. Nu sitter vi i opposition – men inte så länge till, förhoppningsvis. Fortsätter det så här, så har vi goda chanser i nästa val, tror jag, säger Carl Dahlin.

TEXT & FOTO

PETER A ROSÉN

peter@oskarshamns-nytt.se