KRÖNIKA
”Åh, åh, åh tjejer, åh åh, åh tjejer ni måste höja era röster för att höras!”
Efter den senaste tidens turer kring posten som ordförande i Kretslopp Sydost har raden ovanför snurrat om och om igen i mitt huvud.
I början av året tvingades Yvonne Bergval (S), en erfaren kvinnlig politiker från Oskarshamn, att lämna kort efter att hon hade blivit vald till ordförande i Kretslopp Sydost.
Orsaken till detta avhopp handlade bland annat om stödet från Sverigedemokraterna vid tillsättningen.
Efter Yvonnes framtvingade avgång valdes Maia Dahlberg, Kalmar, till samma uppdrag i maj.
Men vad få visste då var att den nyvalda ordföranden samtidigt fått en anställning på Gotland och därmed inom en snar framtid skulle lämna sitt nya uppdrag.
Alltså bollades ordförandeposten tillbaka till Oskarshamn.
Sandlådekrig
Men nu hamnade bollen, eller uppdraget, inte hos Yvonne Bergvall utan hos Anton Sejnehed (S).
En ung manlig politiker med fler uppdrag än jag kan räkna till på ena handens fingrar.
Stöttad av det socialdemokratiska kommunalrådet Andreas Erlandsson som tidigare i år, enligt vad Yvonne Bergvall sa i en intervju i ON, var en av de politiker som uppmanade Yvonne Bergvall att avgå från ordförandeposten i Kretslopp Sydost.
Så är vi då framme vid det som på bara ett par dagar har utvecklats till något av ett sandlådekrig.
Chefredaktören kallade det i en artikel tidigare idag för ett småskaligt ”Rosornas krig”.
Själv tycker jag nog ändå det mest av allt liknar tjafs mellan två yngre pojkar och en lite äldre flicka i en sandlåda för trång för tre.
I ena hörnet två pojkar som inte vill dela vare sig spadar eller hinkar med andra utan lägger beslag på alla tänkbara uppdrag utan att dela med sig.
I det andra hörnet en flicka som faktiskt suttit åtskilligt längre i sagda sandlåda.
Och därmed är vi tillbaka vid inledningen av min krönika.
”Stå för fan upp för er själva!”
Kvinnor, tjejer, flickor, tanter – kalla er vad ni vill, men stå för fan upp för er själva!
Att än en gång ge ett viktigt uppdrag till en ung man och förbigå en äldre kvinna är inte försvarbart.
Det talas vitt och brett på såväl riks- som lokalnivå om vikten av bredd och mångfald inom politiken.
Att de äldres erfarenhet ska tas tillvara.
Ha!
Fråga vilken pensionär som helst och de kommer skaka på huvudet och säga att ”nej, min kunskap är det ingen som efterfrågar”.
Är du sedan kvinna så börjar känslan av att vara överflödig och osynlig göra sig påmind redan vid synen av de första gråa håren och inträdet i klimakteriet.
Den ständiga premieringen av ungdomlig nyfikenhet gör att den erfarenhet en mogen person hunnit skaffa sig inte tas tillvara och det förlorar inte bara de äldre på – det gör hela vårt samhälle.
Det är sannerligen dags för Socialdemokraterna att leva upp till påståendet om att det är ett feministiskt parti och locka fler kvinnor, unga som gamla, att ansluta sig till politiken och se till att inte förlora de kvinnor som redan banat väg för sina medsystrar.
”Jag är född in i en arbetarfamilj där det alltid röstats rött, men jag känner mig inte hemma i ett parti som behandlar kvinnliga politiker på det sätt som nu sker”
Caroline Andersson, lokalvårdare och krönikör i ON
Jag är född in i en arbetarfamilj där det alltid röstats rött, men jag känner mig inte hemma i ett parti som behandlar kvinnliga politiker på det sätt som nu sker.
Att det ibland uppstår tvister och oenigheter inom partier är inget konstigt, men att vägra ta en diskussion om det man inte kommer överens om är inte rätt väg att gå.
All heder åt Yvonne Bergvall som vågar ta striden och vägrar låta sig tystas.
”Välkomna att slå en signal”
Får man inte svar på annat sätt får man vända sig till medierna.
Känner pojkarna i sandlådan ett behov att bemöta Yvonne Bergvall och hennes uttalande är de välkomna att slå chefredaktören för ON en signal.
Vill de hellre mejla går det också bra.
All kommunikation är bättre än ingen kommunikation.
Arkivfoto: Peter A Rosén (Yvonne Bergvall)
